Monica och maken Hans-Göran är en driven duo rotad i natursköna Svärdsjökroken Österbyn, där högkvarteret Åkersgården utgör origo för flinka förehavanden över en bred hantverkspalett.
Gubbar, gummor och tomtar i trä har ständigt sällskap av just dalahästen som symbol.
1993 tar man över tillverkningen av den dalahäst vars form och färg tar sig samlat uttryck som Svärdsjöhästen. Eller “Sväsjöhestn” med lokalt mål i mun.
– Den formgavs ursprungligen av Bertil Wallin 1980, och från och med 1993 för vi traditionen vidare, berättar Monica.
Hans-Göran ser också detta som en utgångspunkt för vad som kom att bli återkommande sysslor på dagordningen.
– Ja, det blev som en tempoökning på hantverksfronten i och med detta. Boken “Dalahästar” av Chris Mosey och Michel Hjorth är också en inspirationskälla. Sedan undersökte vi intresset lokalt och kom i gång på riktigt. Efter det har det bara fortsatt och vuxit i omfång och betydelse genom åren, redogör han.
Hans-Görans kunskaper i att tälja och ge dalahästarna fysisk gestaltning åtföljs i nästa led av en grann estetisk touch signerad Monica.
Hennes målande gärning utmynnar i kulör och ytterligare särprägel för länets oerhört signifikativa träpållar.
I “Stallet” – en mysig stuga inredd med montrar – inhyses smått enorma mängder dalahästar av mångfacetterad karaktär.
– Ja, här har vi hästar av alla de slag. Många dalahästar med färg och tillhörighet till byar häromkring.
Monica fortsätter:
– Vi har även varianter av hästar från exempelvis Hälsingland och till och med några med spanskt och italienskt ursprung. Jag samlar på dessa hästar och har i dag någonstans mellan 650 och 700 stycken.
Paret Åkers egna tillverkning av dalahästar utgör central punkt i det praktiska arbetet.
Dalahästar med synnerligen långa anor trivs därtill i den stora samlingen som utöver Stallet också förvaras i stilfulla glasmontrar på annat håll i gårdens famn.
– Vissa är ganska värdefulla. Värdet brukar bero på bland annat upphovsperson, tidsepok och stilmarkörer. Men jag säljer ingenting ur samlingen, förklarar Monica.
Hon utvecklar:
– Allra mest värdefulla för mig är dock egentligen de hästar jag fått i gåva av vänner eller andra som är aktiva inom det här. De betyder mycket.
Paret framhåller färdigheterna hos flertalet andra skapandeglada kreatörer i samma bransch, och nu väntar en höjdpunkt som samlar dessa uttrycksfulla dalaambassadörer.
Den 18 maj stundar tjugonde upplagan av en högtid i detta hantverkargebit.
– Ja, denna vecka deltar vi vid “Hästsläppet” i Hantverksbyn i Rättvik, berättar Monica Åkers som också är en av de arrangemangsansvariga.
– På grund av pandemin har det varit ett par års uppehåll, så det här blir på sätt och vis som ett försenat 20-årsjubileum.
Vid denna hästfest deltar cirka 20 hantverkskunniga. Dagen tillägnas såväl tillverkning som försäljning, värdering och visning av hästar i alla möjliga varianter.
Att dalahästar i mängder av material och designer – tovade, i keramik, porslin och i dova kontra grälla färgskalor – hittar såväl hemvist som färdig form hos paret Åkers är del av en påtaglig hantverkspassion.
Och personliga kopplingar av snäppet djupare innebörd.
– För mig är skapandefaktorn viktig, men även det som knyter an till pappa och farfar. Pappa hittade en gång en gammal sliten dalahäst i marken, och den kan vara så pass gammal som tidigt 1900-tal eller till och med sent 1800-tal.
– Det är min favorit av alla hästar vi har i samlingen. Både pappa och farfar växte upp med dessa hästar som leksaker. Med tanke på deras arbeten som vuxna kan man nästan se det som att de lekte sig in i yrkeslivet, berättar Hans-Göran öppenhjärtigt.
Monica instämmer och ser även hon en långlivad närhet till vad som bär tecken av både hobby och delar av ett livsverk.
– Vi har båda vuxit upp nära hästar, det har varit ett naturligt inslag ända sedan barnsben. Både hästar och det här hantverket har blivit speciellt för oss.
Åkers dalahästar i urval (Foto: Sonny Jonasson)
