16-årige superlöftet jagar skiddrömmen
AVESTA. Han är endast 16 år, snart fyllda 17, och har framtiden mer eller mindre utstakad för sig.
Aaron Gunnarsson fick Krylbo Lion Clubs ungdomsstipendium på Våryran och har hyllats för sina färdigheter inom längdskidåkning.
I år åkte han Vasaloppet för första gången, nio mil på sex timmar och tio minuter. En utmärkt tid, men enligt Aaron, inte tillräckligt bra.
– Jag hade lite högre ambitioner, men föret var inte till min fördel – det kom två decimeter snö på morgonen så det var riktigt kämpigt.
Inför Vasaloppet nästa år siktar Aaron på att hamna bland de 300 bästa åkarna. Han har även ett delmål.
– Jag har en klasskompis som åker för ett annat lag, så jag tänkte att jag skulle klå honom då också.
Aaron går på skidgymnasium i värmländska Torsby, där han just avslutat sitt första år. Nu väntar en lång, härlig sommar hemma i Lövsveden där föräldrarna bor – och där han själv är uppvuxen.
Men bara för att det är sommar är det inte semester för Aaron. Oftast har han träning sex dagar i veckan; två till tre timmar per gång. Han siktar på att bli skidåkare på elitnivå och då gäller det att ha en balanserad träning året om.
– Det går inte att träna jättemycket en period och sen inte alls, utan man försöker hålla en stabil nivå hela tiden.
Så i stället för långa, sköna sovmorgnar är det träning som gäller för Aaron. Oftast kör han sina dagspass vid niotiden på morgonen.
– Jag tycker det är skönast när man går upp och käkar frukost och sen ger man sig ut på rullskidorna. Då har man det klart sedan.
Hur lägger du upp träningen?
– Eftersom jag kör långlopp, gäller det att få in mycket volym så att man orkar hela sträckan. Sedan är det så klart mycket intervallträning och mycket trösklar som vi kallar det, säger Aaron och förklarar:
– När du tränar så bygger du upp mycket mjölksyra, så innan du känner att du börjar bli riktigt trött, precis under den gränsen, det är det vi kallar tröskel.
Tur då att Aaron verkar älska att åka skidor. Och att träna. Skidåkningen började han med redan som liten, men det är de senaste två åren som han har satsat på allvar.
– Mamma åkte mycket skidor när hon var liten också, så det är väl därifrån jag fått det. Pappa har nog inte tränat så mycket, han håller mer på med motorsport.
Aaron har tidigare tävlat för Brovallens IF, men i vintras antogs han till österrikiska Cibes Lift Ski-Willy Marathon Team, vilka han numera tränar och tävlar med. Att ingå i gruppen innebär många resor till Österrike; oftast flera gånger i månaden.
– Vi har träningsläger där som håller på under veckorna. Det är inte varje vecka, men vi försöker hålla det kontinuerligt. Under sommarsäsongen har vi hittills haft två läger.
Till Österrike tar sig Aaron med flyg, medan hans pappa Henrik Väyrynen, åker dit med husbil.
– Det har blivit ett jättestort intresse för pappas del också. Han är med där för att valla skidor och serva alla våra åkare, han tycker det är skitkul.
Hur är det att resa så mycket?
– Det kan ju vara lite jobbigt med resor, men det är ju underbara åkare i teamet och vi har en sån grym laganda så det är riktigt kul.
I gruppen ingår sju skidåkare av vilka Aaron är yngst och dessutom den ende från Sverige.
– Men i det stora hela, i alla team, är det många nationaliteter från både Sverige, Norge och runt hela världen, så det är kul att kunna lära av de andra även om man är från ett annat team.
Närmast väntar fyra tävlingar för teamen i Ski Classics i december.
– Då kör hela laget samtidigt och försöker åka så snabbt som möjligt. Det kanske är sju kilometer. Sen har vi 30 kilometer och en kilometer, så det kan variera väldigt mycket.
Aaron har ett självförtroende och envishet som få. Han säger att han har bra tränare och är mycket beslutsam när det kommer till att bli en av de bästa längdskidåkarna i framtiden. Än så länge har han fem sponsorer, men han vill ha fler.
– Jag vill ju ta mig så långt som möjligt och jag tror absolut att jag har möjligheten. Man vill ju kunna inspirera folk och visa att det går att komma från en lite mindre ort och bli riktigt bra. Och att det finns alla möjligheter om man vill.
Sedan Aaron började skidgymnasiet i Torsby har han fått många nya vänner med samma intresse som han själv, och det är en av anledningarna till att han vill fortsätta med skidor.
– Jag har ju tränat själv väldigt mycket här hemma, men nu när man kommer till Torsby så har jag många fler att köra med. Gemenskapen med kompisar som har samma mål, det är jättekul.
Har du några andra drömmar om det, mot förmodan, inte skulle bli det här i framtiden?
– Jag har väl haft en fascination för Försvarsmakten, om man ska tänka på yrke och så där, så det är det jag tycker är viktigt.
Vad är viktigast när man tävlar – pannben eller muskler?
– Hm, det är en balansgång. Du kan vara hur stark som helst, men ändå inte orka mentalt, så att orka hålla på i flera timmar är nog viktigast. Det kan bli riktigt jobbigt i slutändan, så om jag ska dra något exempel från mig själv så är det väl pannbenet. Det är det jag tror skiljer mig från många andra skidåkare, att jag nog kan hålla på ett tag. Jag ger mig inte första taget, säger Sveriges nya skidhopp, Aaron Gunnarsson.
Aaron Gunnarsson
Ålder: 16 år
Uppvuxen: I Lövsveden
Familj: Pappa Henrik, mamma Anna och lillebror Alfred.
När en skidtur är som bäst: När det är 3-5 minusgrader, strålande sol och man är på något berg eller så, det är grymt.
Bästa matsäcken på tur: Kosttillskott som sportdryck och kanske någon gel (flytande socker) och godis.
Kost: Äter en allsidig kost, men protein, grönsaker och mycket kolhydrater är viktigast. Inför ett lopp äter man lite mer pasta och gröt, men på tävlingsdagen är det mycket socker och energidryck.
Förebilder: Jag hade Iivo Niskanen och Alvar Myhlback som förebilder när jag var yngre.
Fritidsintressen: Hänger med polare och nära och kära. Åka motorbåt är riktigt härligt på somrarna.
Senast sedda film: Icarus, en dokumentär om hur ryssarna dopade sig på OS. Den var riktigt bra och lite otäck. Fusket inom idrotten är det värsta jag vet.
Senaste numret av Lokalt i
