Anita Helgesdotter är född i Norberg 1941. Hon föddes i det gamla lasarettet och kriget var i full gång. Hennes far var stationerad vid finska gränsen och fick inte permission att komma hem när Anita föddes.
– Då bodde vi i det hus som då hade Konsum på nedre plan på den tiden.
Anita kommer ihåg att hon fick ta hand om Florrie Hamiltons hund och att hon träffat den svenske teologen Emilia Fågelklou på moderns damfrisering.
– De kallade henne “doktor” Fågelklou och jag trodde länge att hon var doktor i medicin. Jag var över 20 år innan jag förstod att hon var teolog.
Anita gick skola och realskola i Norberg och studerade vidare i Fagersta på gymnasiet. Hon läste latin och grekiska men fick problem med svår allergi efter ett år. Hennes mediciner gjorde henne väldigt trött och hon råkade somna på lektionerna ibland.
– Jag fick olika starka allergitabletter. Läkaren sa att min dos medicin kunde däcka en grovarbetare.
Hon bytte läkare och fick nya mediciner och järntabletter. Det gjorde att det blev bättre.
– Men mina betyg blev lidande. Jag körde både i grekiska och latin och tänkte tentera. Men en olycka kom emellan.
Anita och hennes bror cyklade till Sundborn på sommaren. Målet var att besöka den nya Sundbornsgården och hörde ihop med stiftsgården i Rättvik.
– Jag hade varit där på sportlovet på läger. Jag var helsåld på stället och det där med kyrkan och så.
Olyckan inträffade när hon fick åka med en kille från Sala hon träffade i Sundborn. Han hade en motorcykel och frågade om Anita ville åka med.
– Jag fick åka på bönpallen bakom en kille från Sala jag tyckte om och han fastnade med träskon i motorcykeln. Han fick stopp på färden genom att köra in i ett vägräcke. Det var första gången jag hoppade bock och flög av.
Skadorna hon fick gjorde att hon svullnade upp och gjorde det svårt att läsa. Så hon hoppade av gymnasiet och blev konsulent för kyrkan. Hon ville ändå lära sig ett yrke. Så hon sökte till Surahammar och hemgården där. Där var hon ett år.
– Jag lärde mig enormt mycket om kultur. Jag träffade både författaren Lars Gustafsson och Lennart Helsing där.
Hennes engagemang för människor tog fart på 80-talet när hon träffade en studiekamrat som var från Polen.
– I början skickade jag ned pengar och så. Men efter att ha träffat författaren Rita Tornborg bestämde jag mig för att satsa på hjälpsändningar. Den första resan gjorde jag 1983 och kom in i en annan värld.
Förutom kläder och mat såg Anita till att sjukhusen fick sprutor och andra förnödenheter.
– Vi hämtade rengjorda sprutkolvar i Danmark och nålarna vet jag inte var de kom ifrån.
I början var det svårt att få tag i saker att skicka men efter första resan började folk hjälpa till. Apoteket i Norberg gav dem bra pris på läkemedel och Norbergarna började hjälpa till att laga och tvätta kläder. Det blev över 30 resor till Polen och Anita såg till att förnödenheterna hamnade i rätta händer.
Hon har också hjälpt flyktingar, både med juridiska frågor och med kläder och bostad.
– Jag tycker ju att mänskliga rättigheter är otroligt viktigt och så som omvärlden ser ut idag måste man se att vi alla är ett folk även om vi bor i olika länder.
Anita har fått en mängd utmärkelser för sina insatser. Bland annat en medalj från Polen och 2021 fick hon Biskop Mogrens förtjänsttecken för sitt arbete för människor.
– Det är alltid roligt att vara uppskattad. Det viktiga är att man vill sina medmänniskor väl.
