För snart 80 år sedan föddes John Haglund i Dalsjö utanför Borlänge. För många är han känd som trummisen i pop- och rockbandet Bortalaget.
Pärmar med tidningsurklipp och foton vittnar om hur mycket roligt han fått vara med om tack vare musiken.
– Jag blir överraskad när jag ser hur mycket jag egentligen varit med om, det är som en saga, säger John och blir rörd.
Hur det blev just trummor började med att John följde med sina föräldrar på en tillställning på Fornby folkhögskola. Där satt han bakom scenen och kunde inte släppa blicken från trummisen.
För John tog livet en ny vändning när hans äldsta syster blev tillsammans med just den trummisen och så småningom fick John överta hans trumset.
– Han visade mig lite trix, men annars har jag lärt mig själv genom att lyssna på radion och spela samtidigt. På en skröplig grammofon kunde jag spela en favoritlåt med Count Basie och jag nötte och nötte.
På gymnasiet spelade John för första gången med en riktig orkester, med Leif Haldén och pianisten Lars Roos, som då spelade trumpet. De spelade bland annat på en skoldans.
Humlan, kyrkans ungdomsgård blev en samlingspunkt för många ungdomar och där träffade John fler musiker att spela med.
En period spelade han med Nippe Sylvén och Sölve Olofsson i en orgeljazztrio som exempelvis uppträdde på ett ungdomsarrangemang på Domus.
Inspelningsstudion KSB som låg vid Sveatorget blev också en central punkt för många musiker och andra som kom för att lyssna.
När John låg i lumpen i Falun träffade han fler musiker. Det ledde till att han fick möjlighet att spela med Erik Backlund från Leksand och hans framgångsrika band.
– Jag skulle först provspela efter noter som jag inte var så bra på. Men det slumpade sig så att det blev favoritlåten med Count Basie som jag övat mycket på. Eriks sätt att berätta att jag fått jobbet var att säga att jag kunde åka ner och köpa nya kläder, berättar John och skrattar.
“Rock Around the Clock” med Bill Haley i slutet av 1960-talet blev ett vägskäl för John.
Parallellt med att spela med Erik Backlunds Beat Brass, som de döpt om sig till, började John spela med Bortalaget.
Bortalaget vann sin genre i en talangtävling som arrangerats av Barnens Dag och de började uppträda på Pub Mysen och andra discoställen.
– Sedan kom dansbanden som spelade mer gitarrbaserad musik. Vi turnerade också en del i folkparker men spelade mer soul, en ganska smal genre men det gick skapligt i Dalarna.
När produktionsbolaget EMA Telstars från Stockholm tog kontakt snurrade det på med spelningar ordentligt.
En lång lista visar en mängd kända artister som John ackompanjerat, tillsammans med Bortalaget eller med andra. Han har spelat runt om i Sverige men också i Alperna, USA och till och med i Ryssland, även om den spelningen ställdes in. Och han har varit med i både radio och tv.
Roliga minnen har John från Åre när musikern Bengt Ullström hade börjat med After Ski och ville ha Bortalaget med.
– Vi blev kända som partyband, både på After Ski i Åre och sedan After Beach på Gotland.
Musiken var under många år ett heltidsarbete för John, men under en period arbetade han även med barn och vuxna med intellektuella funktionsvariationer, och i några år skötte han diverse uppgifter på Radio Dalarna.
Både på 1970-talet och 1990-talet arbetade han som fältassistent.
– Vi var en fältassistent på varje högstadium och jag var på Mjälgaskolan i stan. Kommunen borde satsa mer på sånt nu också, vi fanns ju där och tog itu med saker direkt.
Det har blivit några spelningar på senare tid, men det finns alltid mycket att göra på en gård med får och katter.
– När jag behöver spik och hammare går jag till gårdsverkstaden och där står trumsetet och tittar på mig. Då spöar jag upp det lite, säger John Haglund och ler.
Fakta/John Haglund
Född: 4 juni 1944
Bor: På släktgården i Dalsjö.
Familj: Gift med Lottie, tre utflugna barn och fem barnbarn.
Bästa med Borlänge: Frostbrunnsdalen, Bergebo och Gammelgården är riktiga pärlor. Högskolan är en höjdare för centrum.
Sämsta med Borlänge: Spårdiket där station och järnvägen ligger delar stan på ett konstigt sätt sen de grävde. Finns ingen genuin stadskärna.
