“Området är populärt bland många och vi vill göra det än mer inbjudande så Faluborna kommer närmare naturen”, berättar skogsförvaltaren Clas Murmester (till vänster i bild) och kommunkollegan tillika skogsingenjören Per Vestling.
Foto: Sonny Jonasson

Vidvinkelvyer på Lugnets högsta punkt: “Skapar något alla kan finna värde i”

FALUN Falu kommun siktar högt. På riktigt. Nu framtidsformas historiska marker och vidunderliga vyer. Äventyr och trivsel i samma andetag, 305 meter över havet.

– Den röda tråden är att skapa något för alla, betonar kommunens skogsförvaltare Clas Murmester.

Flitens lampa lyser i Lugnets naturreservat.
Närmare bestämt vid dess högsta punkt, som nu föräras skogsgallring. Detta som ett av flera led i att vårda marker och skapa hälsosamma rum för både människa och natur.
Falu kommuns miljö- och samhällsbyggnadsförvaltning har specifika tentakler för trafik och mark, vilka nu ansvarar för de milt fostrande åtgärder skogen tillägnas.

Clas Murmester är skogsförvaltare och hyser såväl kunskap som genuin koppling till kommunens viktiga naturvärden.
– Högsta punkten är ett av flera delmål i att öppna upp för såväl rekreation som motion och att skapa mäktiga vyer i våra naturreservat.
– Vi jobbar övergripande och vill att det ska löpa en röd tråd genom miljöerna, utvecklar han.

Som exempel kan nämnas en subtil men idrottsligt och kulturellt häftig detalj. De eldstäder som hittas vid slogbodarna har nämligen framställts i samma cortenstål som också hittas i hoppbackarnas väldiga fundament.
Stark Falusymbolik, och de sportsliga ramverk som länge varit synonymt med staden har också de en framskjuten placering i arbetet som nu fortskrider vid Lugnetreservatets högsta punkt.
– Området är populärt bland många och vi vill göra det än mer inbjudande så Faluborna kommer närmare naturen, säger Clas.

Och fortsätter på ämnet:
– Man ser mängder av cyklister, löpare, vandrare, skidåkare, svampplockare. I arbetets första etapp öppnade vi upp markerna lite mer, och nu i etapp två har vi fortsatt detta och även fokuserat på vyerna.
Och gällande dessa är det ingen överdrift i påståendet att kommunens visioner förverkligas på storslagna manér.
I sydostligt blickfång väntar ett panorama över Sundborn, sjön Toftan och hela vägen vidare till Svärdsjö kyrka med omnejd.

Några kliv nedan den intilliggande slogboden har med praktisk finess skapats långbänk av ett fallet träd.
– Större åtgärder sker med skogsmaskiner, men för dylika detaljer och liknande insatser har vi samröre med duktigt folk från kommunens arbetscenter på Hälla, förklarar Clas Murmester.
Förenade krafter har även format den lika voluminösa som pittoreska naturplatsens uppdaterade egenskaper.
– Ja, vi samarbetar med landskapsarkitekter i syfte att realisera målet för dessa miljöer, och det håller på att bli något riktigt bra, reflekterar Clas.

De fysiska förehavanden som utförs signeras bland annat Skogssällskapet. På andra sidan hisnande vyer pågår också där gallring som primärt skapar tillåtande, luftiga uterum tänkta att främja de sociala och hälsoriktade element Clas Murmester framhåller.
LarsOlov Winge är skogsförvaltare vid Skogssällskapet. Han guidar genom skog och mark, upplyser rörande platsens trädflora och de välmenande ingrepp som nu blir verklighet.
– Vi skapar bitvis levande död ved, som är hem för lavar, mossor och djur.
– På så vis stärker vi mångfalden i skogen, och härav har lövträden en viktig funktion, förklarar Winge.

En bit bort närmar sig ett dovt mullrande som visar sig tillhöra entreprenörsmanövrar via skogsmaskiner. LarsOlov Winge redogör för en process som börjar med skördarens kapande, sorterande metod. Varpå skotaren samlar ihop de gallrade stammarna och sedermera överlåter till timmerbil för vidare transport.

I den strategi som nu formar naturreservatets högsta punkt har lövskog visst företräde, och även de för området tämligen sällsynta lärkträden.
– Här finns både fina äldre samt yngre lärkar, berättar LarsOlov Winge och styr stegen en bit bortom skogens lummigt gästvänliga draperi.
Här uppenbarar sig Lärkstugan. Som med exteriörens träbänkar, grillplats och innanmätets värmande attribut är som hämtad ur Elsa Beskows litterära fröjd “Tomtebobarnen”.

Nedför slänten övergår skogsbryn i nästa led promenadvänlig fägring i moder naturs famn.
Clas Murmester tänker tillbaka på vad som var, hur det är och vad som framöver ska bliva i detta historieladdade sceneri.
– Innan vi körde i gång var högsta punkten mer eller mindre helt igenväxt. Man såg bara skog.
– Stora framsteg har gjorts i att vårda området, och att skapa något alla kan finna värde i. Nu har vi också öppnat upp så man ser en del av Hosjön.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS