Helt felfria vävstolar kastas i dag på sophögen på många håll för att ingen brukar dem, och det finns inte längre så många vävkurser att gå, men i Tuna-Hästberg är det full aktivitet i Rämshyttans vävstugeförening i en av de tidigare gruvkontoren i Tuna-Hästberg.
För 50 år sedan, 1973, tog vävläraren Siv Emanuelsson vid Fornby folkhögskola initiativet till att bilda Rämshyttans vävstuga. Hon fungerade som vävlärare och handledare ända fram till 2014.
Märta Hellman och Karin Gyllner Sundström har varit med nästan från starten, de kom med redan 1976. De berättar att i dag har de ingen lärare utan i stället hjälps alla åt.
– Det är så bra, vi får stöd och hjälp hela tiden, säger Birgitta Eriksson, en av medlemmarna i föeningen.
Verksamheten bedrivs delvis i cirkelform i regi av Studieförbundet Vuxenskolan i Borlänge.
Till vävstugan kommer medlemmar från byarna runt Tuna-Hästberg, men även från Borlänge.
De väver två eftermiddagar i veckan och då samlas oftast 10-12 personer av totalt 19 medlemmar. Den som vill väva en annan dag kan göra det också.
En förmiddag i veckan har de dessutom hantverkskurs och då gör de annat handarbete som stickning, tovning och påsöm med mera.
En vävstol tar mycket plats, vilket kan ses som ett problem i det egna hemmet, men i vävstugan finns gott om plats för att kunna väva den ena väven mer fantastisk än den andra.
När vävstugan, som från början låg i väntsalen vid Rämshyttans gamla järnvägsstation, startades lånade de vävstolar men i dag äger de gemensamt 30 vävstolar.
– Vi har en stor och ljus lokal så vi kan ha många vävstolar, då behöver man inte vänta länge på att få väva eller stressa för att nån annan ska ta över, berättar de.
I de olika vävstolarna är vävar med mattor, dukar, draperier, gardiner och sjalar med mera det på gång. Allt i olika tekniker och färger.
Ann-Marie Söderlund väver exempelvis en sjal i ullgarn med hjälp av kontramarsch. Inger Weman Rolf väver Röllakan- och Kelimmattor och Elisabet Karlsson väver krympsjalar där inslagen är lika granna som sytrådar.
I andra vävstolar vävs det bland annat stoppade dynor, mattor med trikåtrasor färgade i en viss teknik där härvorna knyts med bultband innan de färgas. I andra vävar används växtfärgade garner som de färgat själva.
De har också en damastvävstol där de kan väva de mest exklusiva dukarna eller gästhanddukarna.
Karin Gyllner Sundström som varit med länge ser inga problem med att idéerna skulle ta slut.
– Vi får inspiration av varandra och det är alltid någon som kommer med en ny idé och då kan andra hänga på.
Om någon hittar exempelvis en gammal duk med ett fint mönster hjälps de åt att räkna ut hur de ska sätta upp en väv för att väva nytt i samma mönster.
Den sociala gemenskapen och sammanhållningen är en stor del av vävstugans verksamhet. Men syftet med vävföreningen är också att medverka till att bevara vävkunnandet och de gamla teknikerna.
För den som är intresserad erbjuder föreningen en period med prova på-vävning. Därefter kan den som vill bli medlem.
Just nu är det bara ordförande Veronica Ljungberg som fortfarande förvärvsarbetar och därför kan de träffas under dagtid.
– Det är svårt att få ungdomar intresserade men vi är också öppna för att träffas kvällstid, säger de.
Mer information finns på vävstugeföreningens Facebooksida.
