ANNONS

Lars-Erik Nilsson och Anders Åhrman vid fågelmatningen, Mossbodarna.
Foto: Maria Karlsson

Uteblivna rapporter om ugglor: ”Det är ovanligt”

BORLÄNGE. Hittills i år har Tunabygdens fågelklubb i Borlänge inte fått in några ugglerapporter alls i trakten och det är ovanligt enligt Lars-Erik Nilsson, ordförande i klubben. – Normalt börjar exempelvis slaguggla och numer ibland även hökuggla ropa i februari och mars, men ett tecken på att gnagarna är i farten är att de börjat ropa och visa sig redan nu, och till och med redan på hösten vissa år, säger han.

Ugglor är beroende av tillgången på gnagare enligt fågelklubbens Lars-Erik Nilsson.
– Om det finns gott om sork går ugglorna till, de kan lägga fler ägg, men ett dåligt år kanske de inte häckar alls, säger Lars-Erik.
Från flera håll har han fått höra att det verkar vara ovanligt lite gnagare i vinter, men samtidigt har det på andra platser varit mer än normalt. Möjligen kan de vara på gång då spår av gnagare har kunnat ses på den senast komna snön, tänker han.
– Antalet sorkar brukar variera från år till år i så kallade cykler på cirka tre, fyra års mellanrum, men det är inte alltid så längre. På senare år har det ändrats och nu har det blivit vanligare att det skiljer sig mellan olika platser, berättar Lars-Erik.

Slagugglan påverkas av tillgången på gnagare. Foto: Lars-Erik Nilsson

Milda vintrar kan ställa till det för sorkar som behöver ett tjockt snötäcke som skydd mot rovdjur och kyla bland annat.
– Om temperaturen pendlar runt fryspunkten kan det bildas isbark vid marken och då får inte sorkarna tag i mossor och annan vegetation de lever av, berättar Anders Åhrman, sekreterare i fågelklubben.
Biotopfragmentering, främst i våra skogar, innebär att endast mindre områden av den miljö som exempelvis sorkarna behöver finns kvar och det tros vara en annan anledning till att gnagare minskar i antal, enligt Lars-Erik.
I fågelklubben finns ett intresse för både stora och små fåglar. Den här tiden på året är det som mest aktivitet vid fågelmatningen vid Mossbodarna utanför Borlänge.
– Det har blivit ett populärt utflyktsmål på senare år, inte minst bland fotografer, berättar Lars-Erik och Anders.
Här finns vanliga arter som talgoxe, blåmes, domherre och talltita, men också tofsmes, svartmes och den lilla kungsfågeln. En större hackspett trummar på lite längre bort när vi är på besök och ibland brukar de ovanligare gråspettarna vara här.
– Vi är numer sponsrade på fågelmat av Granngården och från Stora Skedvi slakt och styck får vi talg, berättar Lars-Erik.

Tofsmes vid fågelmatningen. Foto: Lars-Erik Nilsson

Fågelintresset hos allmänheten har ökat den senaste tiden, inte minst visar det sig sista helgen i januari varje år. Då kan alla räkna fåglar och rapportera in till Vinterfåglar inpå knuten (Birdlife Sverige) hur många av varje art som finns vid den egna fågelstugan.
– Fågelräkningen har funnits i 15 år och blivit mycket populär. Det är roligt att kunna komma så nära naturen alldeles utanför fönstret, säger Lars-Erik.
– Det går också att gå in på Artportalen och rapportera in fåglar. Då får vi en helhetsbild av vilka arter som finns, hur många de är och hur det förändras över tid, säger Anders.
I år har exempelvis ovanligt många tallbitar varit på besök i våra trakter, och bergfinkar som normalt flyttar har stannat kvar.
– Det är roligt att få se ovanliga arter, men tjusningen med fågelintresset för mig är ändå att få komma ut i naturen med kaffeflaskan en solig och fin vinterdag, säger Anders.

Talltitan har tagit ett stadigt tag om nöten. Foto: Maria Karlsson

Fågelexkursioner på nära håll eller längre bort arrangeras med jämna mellanrum i klubben. De har också deltagit i olika projekt, som exempelvis restaureringar av våtmarker, som är viktiga för bland annat fågellivet.
– Vi har gjort inventeringar bland annat på uppdrag av kommunen, för att se förändringar av fågellivet, både före och efter en exploatering, berättar Lars-Erik.
Lusmyren centralt i Borlänge har på fågelklubbens förslag blivit naturreservat och där har rapporterats om bland annat mindre hackspett, näktergal, gräshoppsångare och kärrsångare.
Andra inventeringar har gjorts inom DOF och nationella Birdlife Sverige. En förändring som upptäckts är exempelvis att dagens jordbruk missgynnar fåglar som storspov, sånglärka och tofsvipa, de minskar alla i antal.

Kikare är ett måste vid fågelskådning. Foto: Maria Karlsson

Tunabygdens fågelklubb
Tunabygdens fågelklubb ingår i Dalarnas Ornitologiska Förening, DOF.
Klubben har 110 medlemmar varav cirka 15-20 aktiva.
Artportalen är ett nationellt rapportsystem som både allmänhet och myndigheter använder sig av.

Facebook

ANNONS

ANNONS