– Den röda tråden i vår musik är att vi på olika sätt vill referera till järnbygden vi bor i, berättar sångaren Torbjörn Andersson.
Det råder synnerligen intensiva dagar för metalkvintetten Ironbourne.
Purfärsk studioinspelning redo att brisera, unikt gig i hemstadens mitt och förevigande av bandets första video står på en agenda stöpt i stål och stöddiga strukturer trogna hårdrockens både melodiska och mullrande tonfall.
Den musikaliskt färgstarka femman är rutinerad från flertalet combos, men under epitetet Ironbourne begår man nu officiell premiär i offentlighetens öron.
Förra helgen ställde man också till med burdus baluns vid pigga arrangemanget “Rock och pall” på Storgatans utomhusscen, där man i regi av Unika Ludvika och Medborgarskolan delade luftrum med akter som Unknown Wankers, JRP Trio, Occasional Wednesday, Glöd och The Mörkret.
Torbjörn Andersson, mikrofonmatador i den gruvmarinerade gruppen, bjuder insyn i vad som ritat kartan fram till i dag.
– Vi har med denna sättning hållit på i cirka 1,5-2 år, och nu har vi första singeln ute på Spotify.
– Totalt har vi spelat in 9 låtar som under höst och vinter är tänkta att frigöras i samma forum samt övriga digitala kanaler, utvecklar han den kreativa krutdurk som nu står på vid gavel.
I symbios med gitarristerna Olof Geijer (som träffande nog arbetar som smed) och Jonas Windle, basisten Lars Andersson och pukprofessorn Stefan Viktorsson värnar Torbjörn Andersson om de industrihistoriska rikedomar bygden strösslar med. En massiv fond för att koka ömsom melodistark och ömsom blytung hårdrock med rejält bett i.
– Den röda tråden i vår musik är att vi på olika sätt vill referera till “järnbygden” vi bor i.
– Låten vi ska spela in video till är titulerad “Varsel” och har svensk text. Den kretsar kring svunna tiders hårda liv i gruvorna, där tron på gruvfrun och andra väsen utgjorde ett betydande inslag i arbetarnas vardag, frestar Torbjörn rörande ett stycke musik bärande tyngd och dramatik från en bokstavlig innebörd av begreppet “livet i orten”.
Och tillägger:
– Om man på väg till jobbet exempelvis såg en korp flyga över skogen kunde det utgöra ett varsel om olyckor eller uppsägning.
Det rockmetalliska uppsåtet i nyligen frigjorda och nämnda singelspåret “The dreamer” är en refrängstark telning i rakt nedstigande led från styv hårdrock i Saxons och Dios anda som bitvis föräras ett än trubbigare nylle. Därtill med en föredömligt bredbent riffgestaltning som också tillåts blomma ut i soloform.
Det vemodigt anstrukna inledningsplocket sätter från första sekund en ton av autentiskt allvar som vaggar en stillsamt döende sommar in i mörkrets årstid – där Ironbourne väntar med ljus och lykta att guida nyfikna besökare i musikalisk underjord.
– Det industriella arvet gör sig påmint i det vi spelar, och det är en symbolik och koppling som i vårt tycke trivs bra i hårdrockens uttryck, sammanfattar Torbjörn Andersson.
