I valet 2017 gick cirka en miljon av Svenska kyrkans medlemmar och röstade och valdeltagandet var 19,08 procent. Det kan jämföras med riksdagsvalet 2018 då valdeltagandet var 87,18 procent.
Många tycker att kyrkovalet inte är så angeläget men det finns frågor som berör både individ och samhälle. Bland annat brukar frågan om en enskild präst ska kunna säga nej till en samkönad vigsel bli extra omdebatterad inför kyrkovalen. Sedan rätten om samkönade äktenskap lagstiftades år 2009 måste församlingen se till att samkönade par får vigas.
Däremot kan en präst avstå från att förrätta vigsel genom den så kallade väjningsrätten. En enskild präst har vigselrätt men inte vigselskyldighet. Det betyder att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att ställa upp som vigselförrättare.
En annan fråga är hur kyrkan tar ansvar för miljön då Svenska kyrkan är en av landets största skogsinnehavare. Kyrkans roll i framtiden är förstås annat att ta ställning till.
På församlingsnivå varierar frågorna och nomineringsgrupperna får hantera både stort och smått, som skötseln av kyrkogårdar exempelvis.
Själv röstar jag i kyrkovalet även om jag varken är speciellt gudfruktig eller en flitig kyrkobesökare. Däremot har kyrkan haft en central roll under barn- och ungdomstiden. Först var det söndagsskola och det berodde delvis på att det inte fanns så många aktiviteter att välja på för oss barn på landsbygden. Men vi gjorde mycket skoj på söndagsskolan som att spela teater exempelvis.
Under hela skoltiden var jag med i körer, spelade tvärflöjt och deltog i olika musikevenemang i kyrkan. Främst i grupp och sällan som solist ska tilläggas. I vuxen ålder har kyrkan förknippats med skolavslutningar, de stora helgerna och det som hör livet till som dop, begravningar och en del bröllop.