“Tågresan som inte alls gick som på räls”

Facebook påminde mig nyligen att det var fem år sedan en minst sagt dråplig händelse utspelade sig på ett tåg mellan Borlänge och Arlanda. Den slutliga anhalten för resan var nordvästra England där vi skulle se dubbla fotbollsmatcher, i Manchester och Liverpool. Plumpspel på mysiga pubar, samt en och annan skummande pint med Fosters var också inplanerat.

Men det höll på att gå åt skogen direkt. Glada i hågen satt vårt grabbgäng på tåget, där vi stärkte oss med ett par rusdrycker från bistron. Väl på Arlanda gjorde vi oss klara att stiga av och spendera en mindre förmögenhet på den obligatoriska Arlandaölen innan vårt plan skulle lyfta. Föga visste vi då vad som var på väg att hända.
Väskorna plockades ner från hatthyllan och vi bildade en kö i mittgången.
Efter att tåget stannat och stått stilla en stund, utan att dörrarna öppnats, började det dock åka igen. Först trodde vi att vi inte hade nått fram till plattformen ännu, men när vi hörde herren längst framme vid dörrarna beklaga sig för sin fru och mumla något om att ”det gick ju inte att öppna dörrarna” så insåg vi att tåget var på rull igen, med nästa anhalt Stockholms Central.

Medan vi för vårt inre såg Arlandaölen och kanske hela flygresan gå upp i rök sökte vi upp en tågvärd och förklarade att vi inte lyckats gått av på Arlanda. Hon ordnade genast biljetter åt oss till Arlanda Express, som vi kunde plocka upp när vi var framme på Centralen.
Väl framme störtade vi ut ur tåget (den här gången gick dörrarna att öppna) och älgade i väg över perrongen med kabinväskorna i högsta hugg.
Några SJ-anställda stod strategiskt utplacerade för att räcka oss våra biljetter i farten och en längre språngmarsch senare kunde vi (bokstavligt talat) kasta oss in på tåget som skulle ta oss tillbaka mot Arlanda. Svettigt värre.

Slutligen anlände vi till Arlanda, lyckades öppna dörrarna och inledde en ny språngmarsch – denna gång mot gaten. Insåg att vi i stället för drygt en timmes marginal nu var nere på en kvart. Då boardingen försenades något hann vi med den där efterlängtade Arlandaölen, som nog aldrig har smakat så gott som den gången.
I efterhand har vi grubblat på om det var ett handhavandefel av passageraren som inte lyckades öppna dörren, eller om det helt enkelt inte gick att gå av tåget från just vår vagn. Hursomhelst blev det en tågresa som inte helt gick på räls, men som vi aldrig glömmer. 

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS