Hisnande hemlisar och fasliga folksägner håller hand med lärdomar för livet.
Upphovsmän är två barndomskompisar från Sundborn.
– När vi var små så satt alltid jag och berättade och Jonas ritade, förklarar författaren Vilhelm Sundbom ett samarbete och en vänskap som tog sin början tidigt 80-tal.
Gensvaret från bokbransch och i synnerhet den något yngre generationen läsare och lyssnare är stort. På imponerande kort tid har den (hittills) fyra böcker omfattande “Bortrövad”-serien lämnat Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöbloms kreativa krutdurk. Vilhelm inflikar att planer och material smids i sinnliga smedjor som i vår kan utmynna i ytterligare två böcker.
Således 6 böcker två 2 år. Sistnämnda två alster skrivs då emellertid utanför “Bortrövad”-serien.
– Ja, vi har varit produktiva, reflekterar Vilhelm över duons förehavanden.
Anledningarna är flera.
– Jag och Jonas har känt varandra sedan barnsben och vet hur vi tar fram det bästa hos varandra. Om någon av oss stundvis känt att “nej, nu orkar jag inte, vi skiter i det här”, så kliver den andre in och peppar i gång och liksom återställer balansen.
Och den skapandemässiga balansen hämtar kraft i varsin till bredden fylld cistern av kunskap och känslokapital.
Vilhelm låter talangen brisera via penna och tangenter, Jonas penslar generöst med sin framför stafflit.
Helheten ser ett stilsäkert, lika detaljerat som fantasifullt dekorativt språk möta kontrastrika, visuellt mäktiga och stämningsfulla illustrationer av klart originell art. Sundborns söner har tagit ett eget berättargrepp som med trovärdighetens mylla runt anklarna minner om en klurigt klangfull kusin till “John Bauers sagovärld”.
Vilhelm Sundbom utvecklar.
– Jag arbetar som museipedagog på Upplandsmuseet i Uppsala där jag i dag också bor. Men är ofta hem till Sundborn, och såväl min och Jonas barndom i hemtrakterna som det material jag ibland stöter på i jobbet har inspirerat våra böcker.
Här är de sägner som från folk till folk förtäljts genom tiderna av ytterst stor betydelse.
Vilhelms botanisering bland gamla uppteckningar från 1800-talet visar vurm för både vardagliga och hinsides företeelser.
– De senaste 15 åren har jag specialforskat om den svenska väsenkulturen, och det är tydligt hur svenskarna genom århundraden engagerats av folksagor om tomtar, troll, mystiska varelser och oknytt. Inte minst i Dalarna, vilket givetvis påverkat mina och Jonas infallsvinklar mycket.
Inte sällan står moder natur i fokus.
– Man ser den direkta prägel naturen och omgivningarna haft på alla dessa berättelser. Och det är ur dessa vi också format historierna i “Bortrövad”-böckerna, där syskonparet “Tim” och “Li” ställs inför nya utmaningar i de fyra äventyren.
Dessa fyra bär i tur och ordning undertitlarna “Fånge i berget”, “I skogsfruns våld”, “Ur askan i elden” samt nya och synnerligen aktuella avslutningsverket tillika tomteorienterade “Vägen hem”.
Vilhelm Sundboms personliga kulturbesjälande kan därtill även sägas ha stark familjeanknytning på flera håll, och i hög grad åskådliggjort via Guldbagge-vinnande storasystern Maria. Berättarrösten har vuxit i hans bröst sedan barnsben, och Jonas Sjöbloms flinka fingrar har parallellt med denna förenats och förädlats med färgflora.
– När vi var små så satt alltid jag och berättade och Jonas ritade, säger Vilhelm med tankarna i 80-talets begynnelse tillika starten för den vänskapsresa som bortom böcker även resulterat i tillhörande entreprenörskap och beslutsamhet.
– Ja, vi känner att om vi ska göra det här så ska vi göra det på vårt eget sätt. Därför ger vi också ut böckerna via vårt eget förlag, förklarar Vilhelm.
Varpå han fortsätter längre in i det koncept som ligger till grund för “Vägen hem”. En bok som liksom sina syskonskapelser i grunden riktas till läsare 9-12 år gamla, men som äger tilltal att väcka läslust hos kanske också snäppet yngre och framför allt snäppet äldre individer.
När den här artikeln publiceras är julafton 5-6 dagar bort.
Och “Vägen hem” handlar om just herrn som hävdar ho-ho-ho och har hår i hela nyllet.
– Vi sluter den här kvartetten böcker nu, och gör det med tomten som central figur. Och tomten är ju faktiskt egentligen inte bara godsint, det är ett väldigt nytt fenomen att hans närvaro innebär fryntliga tillrop och julklappar.
– Förr hade man gårdstomtar, vilket ofta var av godo. Men man var tvungen att bete sig bra och sköta om djuren, annars blev tomten tyken. Lite som en dåtida karmapolis.
“Vägen hem” är således mindre bjällerklang och förmedlande av moderna tiders något förvrängda bild av ursprungstomten.
Men desto rikare i upplevelse, lärdom och dramatik.
– Mina egna ungar har läst boken, och de tyckte den var spännande. Ofta behöver inte barnböcker vara så överbeskyddande eller rosenskimrande. Barn förstår ofta mer än vi vuxna tror, säger Vilhelm Sundbom som tillsammans med konstnärlige vapendragaren Jonas Sjöblom önskar “God jul!” via en litterär succéserie med ytterst vältajmad “säsongsfinal”.
