400-årsjubileet arrangeras av Ludvika kommun i samarbete med Skifsens vänner och andra föreningar i kommunen. Under 13 dagar ordnas en mängd aktiviteter som rör finnmarken. Till exempel blir det öppet hus med rökbastubad i Skifsen, en familjedag på Finngammelgården i Skattlösberg och finnmarksbingo. I det så kallade Pörtet i Fredriksberg håller den permanenta utställningen om finnmarkens historia öppet varje dag fram till den 5 juni. Pörtet är en bra startpunkt för dem som vill besöka platserna där finnar bosatte sig på 1600-talet. Här står det utförligt om var och en av dem, var de ligger och hur man tar sig dit. För den som vill vandra eller cykla kan de vara roliga utflyktsmål, men det går även att ta sig fram med bil.
– Går man in och tittar på de här skyltarna kan man få idéer och bli inspirerad. Man ska absolut besöka Skifsen, det är pärlan. Det som är extra roligt med Skifsens finngård är att vi byggt upp en gård med tidstypiska byggnader på en ursprunglig plats, säger ordförande för Föreningen Skifsens Vänner, Susanne Andersson.
Utflyktsmålen är – förutom Skifsen – Säfsbyn, Hån, Kvarnberget, Villbäck och Drafsen. På varje plats finns skyltar med beskrivning av traktens historia.
– Vissa platser ligger mitt i skogen och andra mer lättillgängligt. Allihop ligger nära ett vatten och ofta på en ås. Men platserna är väldigt olika. Hån är ett naturreservat där man har djur och vid Skifsen är det vatten och tyst, där är man för sig själv.
Det var runt 1600-talet som folk från den östra delen av nuvarande Finland emigrerade till obebodda trakter i Mellansverige. Till Säfsen, öster om nuvarande Fredriksberg, kom sex finska familjer runt 1620. Väl här startade de svedjebruk, byggde timmerstugor och så kallade pörten för bastubad.
– Jag hoppas att man genom att finnmarken hyllas, får kunskap om historien, säger Susanne Andersson.
Hon är själv ättling till en av familjerna som kom hit på 1600-talet.
– Jag har någon gren på farfars sida som kommer från Skifsen, en av de sex platserna där finnar slog sig ner.
Susanne Andersson är uppvuxen i Fredriksberg och har bott där i hela sitt liv. Hon vet mycket om finnmarken och dess historia.
– När finnarna kom hit fanns det ingenting, de fick bryta ny mark. De hade något som kallas för svedjebruk vilket är en teknik där man började med att hugga ner granskog på en viss yta. Sedan lade man trävirket att torka i mellan ett och två år. När det torkat klart, brände man det – man svedjade – och sedan sådde man en speciell råg som kallades svedjeråg. Rågen såddes i aska där jorden var kväverik och bördig.
Finnarna, som kom till Säfsen, var från Savolax i östra Finland. Anledningen till att de flyttade hit, var för att det var kargt och svårt att bo i Savolax. Dessutom var det inbördeskrig i Finland och folk var fattiga, berättar Susanne Andersson. På den här tiden tillhörde Finland Sverige. Hertig Karl, som senare blev kung Karl IX, hade gått ut med ett påbud om att de som bosätter sig i de obefolkade granskogarna i Sverige, skulle få bo där skattefritt i ungefär sju år.
– Finnar kom med båt över Bottenhavet. Först kom de till Gävleborg och östra sidan. Sedan förflyttade de sig successivt västerut. De nyaste finnskogarna ligger i Värmland, där finns fortfarande ursprungliga byggnader kvar.
Ur jubileumsprogrammet
28 maj: Fisketävling vid sjön Gänsen i Finnmarken.
1 juni: Invigning av rökugnen i pörtet på Säfsnäs Hembygdsgård och föreläsning med Jo Husmo, samt musikunderhållning med Peter Resare.
2 juni: Visning av Johannes Graafs ”Finnmarksfilmen”.
4 juni: Öppet hus med rökbastubad vid Finngården Skifsen.
5 juni: Familjedag på Finngammelgården i Skattlösberg med både barn- och vuxenaktiviteter. Djur och troll kommer att finnas på plats.
24 maj-16 juli: Finnmarksbingo.
24 maj-5 juni: Utställningen i Pörtet i Fredriksberg är öppen dagligen 10.00 – 17.00.
För mer information, se Ludvika kommuns hemsida.
Finnmarken
Redan i slutet av 1500-talet kom det finnar till Sverige för att bosätta sig här. Finnmarken låg på ett stort granskogsbälte i Mellansverige, bland annat norr om skogsområdet Tiveden, men det fanns även finnmark uppåt Norrland och i Norge.
I området som kallas Säfsens finnmark slog sig sex familjer ner mellan 1610 och 1620. Här bildades bosättningar som sedan växte. Området bestod av granskog och där fanns ingen jordbruksmark. Finnarna levde av svedjebruk och fiske fram till dess att järnbruken kom runt 1720. Eftersom järnbruk hölls i gång genom eldning med träkol, blev det konkurrens om skogen och svedjebruket förbjöds.
Järnbrukens etablering innebar en tragisk tid för finnarna när de inte längre fick leva av svedjebruk utan i stället nödgades till att ta arbete på bruken.
