ANNONS

Släktforskaren Lars Ungerswen hjälper folk att bland annat hitta okända fäder via dna. Sin släkts egna har han dock inte hittat än. “Alla vill inte testa sig”, konstaterar han.
Foto: Karin Diffner

Släktforskar med hjälp av dna – “Alla har okända fäder någonstans”

GIMSBÄRKE. Intresset för släktforskning via dna ökar kraftigt. – Alla har okända fäder någonstans i släkten, säger Lars Ungerswen i Gimsbärke.

Lars Ungerswen har hållit på med släktforskning i över 30 år.
– Det var min svärmor som fick mig intresserad. Sedan när jag hade kommit igång var det många som hörde av sig och ville ha hjälp, säger han.
Efter pensionering från polisen i Borlänge valde Lars att tillsammans med sin fru starta firman Anor och hantverk som bland annat bedriver släktforskning.
– Jag håller kurser i Falun och så har vi dna-café här i Gimsbärke, men det är för sådana som redan gått kurs.

Att leta efter släktingar via dna-prov har blivit allt vanligare – och billigare.
– I början kostade det minst 10 000 kronor, men nu går det på en tiondel, säger Lars.
Han har också märkt att allt fler av kursdeltagarna vill ta ett dna-prov i samband med att de lär sig grunderna i släktforskning.
– Då brukar vi börja med att topsa dem så att de hinner få svar innan kursen är slut.

Just nu sänds programmet Genjägarna i SVT där deltagarna får hjälp att leta upp okända släktingar med hjälp av dna-test. Ofta handlar det om okända fäder.
Lars har själv sett många exempel på människor som hittat sin far.
– Men många vill inte berätta öppet; det kan vara känsligt.

Allt fler väljer att topsa sig och skicka in dna-prov för att få veta mer om okända släktingar.

Han berättar om ett exempel på en 80-årig kvinna, Barbro, i Jönköping. När hon var i 40-årsåldern fick hon veta att hon var adopterad när hon gick igenom sina föräldrarnas dödsbo.
Mamman lyckades Barbro själv ta reda på via kyrkböckerna, men vem hennes far var gick hon och grunnade på i ytterligare 40 år.
– Till slut gav hennes barn henne ett dna-test. Det visade sig att hon var släkt med min frus moster.
Lars Ungerswen hjälpte då till att ringa in vilken av mosterns bröder som var Barbros riktiga far genom att testa brödernas barn.
– Barbro blev eld och lågor när jag kontaktade henne och berättade det. Hon är väldigt nöjd nu med att ha fått ett namn och ett ansikte på sin far.

Men Lars har också varit med om det motsatta här i Dalarna; att en del “förlorar” en far, i alla fall den man trodde var ens riktiga pappa.
– Det finns mycket sådant där. Och det var ännu vanligare förr i tiden då man inte pratade om alla släktband.
Är det inte lite obehagligt att inte veta vad som kan kommer fram?
– Jo, men det är spännande också.
Har du själv några okända fäder i släkten?
– Ja, jag letar efter både min mormors far och min mormor mors far.
Den som har kunskap i släktforskning får ut mer av att dna-testa sig, men även nybörjare kan få ut något av det, enligt Ungerswen.
– Absolut. Det dyker upp nya kusiner och nya namn och det kan vara riktigt skoj att veta var man har sin släkt ifrån. De flesta vet bara två generationer bakåt.

Fakta
Lars Ungerswen
Ålder: 73.
Bor: I ett ombyggt fritidshus vid Gimmen.
Familj: Fru och två utflugna barn.
Yrke: Pensionär efter 48 år med olika arbetsuppgifter inom polisen.
Intressen: Släktforskning.

 

Facebook

Populärt på webben

ANNONS