Med barnboken “Olivias nya skor – en barnbok på bjursmål och svenska” gör Sara Källström en litterär kraftinsats för dialekternas fortlevnad.
– Just dialekten är en så spännande särprägel och koppling till människors hemorter, och det är något jag hoppas kommer att bevaras, framhåller Sara Källström.
Uppvuxen i Bjursås vet hon värdet i språklig originalitet.
– Jag talar inte själv särskilt mycket bjursmål, men har haft det nära inpå mig under hela livet och förstår det mesta.
– När jag var liten sade min mormor till mina föräldrar att “ni måste lära Sara att prata riktig svenska”, och det var ett krav hon fick igenom, skrattar Sara Källström.
Kärleken till hembyn och dess språkliga unicitet märks i Saras sätt att beskriva sitt senaste skrivna verk, och den anas i blicken hon låter vandra över de nästan plågsamt vackra vyerna uppe på Dössberget som för dagen omger henne och knoddarna Maja och Lukas.
“Olivias nya skor” är skriven på både bjursmål och vanlig svenska, för att kunna landa litterärt hos läsare såväl med som utan dialektvurm. Gärningen är stadd i både tradition och framtid, där Saras ordpassion också utövas i ämbetet som svensklärare.
– Det ligger mig varmt om hjärtat, likväl som just det här med den så kallade dialektdöden som nu för tiden diskuteras tämligen flitigt, säger Sara.
– En barnbok är ett på sätt och vis avgränsat medium som kan väcka intresse både hos små och äldre. Jag tänker att människor från eller med anknytning till Bjurs kan uppleva många igenkänningsfaktorer av den, och att den också kan tänkas tilltala deras barnbarn, funderar hon.
Den lokala förankringen bär sitt hemkära inre från start till mål längs stigar som trampas av Olivias nya skor. Finansieringen har delvis säkrats av Bjursås Sparbank, Västannorättade Bosse Antonsson har svarat för den pricksäkra översättningen till bjursiska och Emma Magnusson har bistått med layoutexpertis. Värt att nämna är att bokskapandets kärnfulla natur accentueras av att de bidragande krafterna jobbat pro bono.
– Jag är dem väldigt tacksam, betonar Sara Källström.
Och berättar att bokens illustrationer är handmålade av ingen annan än hennes egen mormor, Maj Dahlström.
Det framstår som ett ytterst känslomässigt arbete att skapa en bok av det här slaget?
– Absolut, det är lätt bli lite sentimental när man berör ett ämne som är så nära en. Jag tog några foton nere vid Sandbäcken för att ge mormor inspiration, och det är fantastiskt att se hennes bilder i boken.
I bokens förord tackar Sara – som tidigare även författat “När ska ni skaffa barn då? En bok om ofrivillig barnlöshet” – hembygdens natur, minnen av frihetsfläktande mopedfärder och kärlek till uppväxtens många magiska anhalter.
I dag bor hon med maken, barnen Lukas och Maja – den senare heter Olivia i mellannamn – i Borlänge.
En flytt som av bjursingar tycks ha stämplats som godkänd.
– Jo då, jag är fortfarande välkommen här hemma, skrattar Sara Källström.
– Min familj och släkt bor kvar här, och mamma och pappa har en liten lya på loftet där vi kan bo när vi hälsar på. Jag har bjurs i blodet.
Publicerad i Annonsbladet (Falun) vecka 31 2019.
