Vinden friskar på och Ösjöns vågor glittrar av försommarsol när Sommarguiden kommer på besök.
Än ligger den 160-åriga skönheten Domnarfvet på land i Tomnäs.
– Vi väntar på högre vatten, men det har stigit lite i natt, säger skepparen Ove Arvidson.
På stege klättrar han upp på däck och in i förar- och passagerarhytten som även en del prominenta personer har äntrat under åren.
– SSAB hade hela Fiat-familjen med sig på en tur en gång och damerna hade så smala klackar att det blev hål i trägolvet efter dem, berättar Ove.
Men ångbåten Domnarfvets historia går långt tillbaka i tiden, längre än både SSAB:s, Fiats och även Domnarvets jernverks för den delen.
Den byggdes nämligen innan det fanns ett järnverk i Borlänge – men väl en såg i Domnarvet.
– Den 20 juli 1862 beställde Bergslagets styrelse med disponent Ljungberg i spetsen en ångbåt, berättar Ove som kan både den och många andra historier om ångbåtar på sina fem fingrar.
Båten skulle transportera sågat virke på älven och Runn, från Domnarvets såg till Korsnäs dit det gick järnväg från Gävle.
– Och från Gävle kunde det ju lastas på båt ut i världen.
Den första skepparen anställdes året efter, 1863, samma år som båten sjösattes. Han hette Per ”Sola” Olsson och kom från Dala-Järna. Många år senare upptäckte nuvarande skeppare Ove Arvidson att han är släkt med ”Sola”, som var hans farfars farfar.
– Så det känns ju lite som om det var meningen att jag skulle köpa båten, säger han.
Men innan Ove tog över gick Domnarfvet som pråmdragare i Runn i drygt 20 år. Därefter användes den som flottarbåt i Skutskär och drog timmerstockar i 90 år tills flottningen upphörde.
– 1975 kom båten tillbaka till Runn när Nisse Nyström i Säter köpte den för att ha den som sommarstuga både i vattnet och på land.
Ove Arvidsson blev själv ägare 1986 utan att han vet riktigt varför.
– Jag fick tips om att den var till salu och jag har jämt gillat båtar. Jag hade en tio meters Pettersson-båt förut, men ångbåtar hade jag ingen erfarenhet av. Det är ju något helt annorlunda.
I början var det tänkt att familjen bara skulle ha båten för att puttra ut på Ösjön och Runn och mysa. Men så hörde SSAB av sig och tyckte att det skulle vara kul att komma ut på en tur med en båt med det namnet.
– Så jag har gjort många turer med dem, men också med andra företag, bröllop och asksättningar, till exempel.
Någon kommersiell verksamhet i större skala har det aldrig rört sig om, mest bara för att ha råd att ha båten kvar. När nu Ove tänker lämna över båten till sönerna Arvid och Nore vill de fortsätta på samma spår.
– Ja, vi planerar inte att tjäna pengar på den utan tänker ha den mer som hobby. I början går vi väl omlott med pappa, säger Arvid.
Men kan Ove släppa taget om ångbåten?
– Ja, jag får väl åka med så länge jag lever, hoppas jag. Och sedan vill jag också att min aska ska spridas i vattnet från Domnarfvet. Då kan de tänka på mig ibland när de är ute och åker, säger Ove Arvidson.
Kuriosa om Domnarfvet
❥ Ångbåten byggdes år 1862. Kostnaden för båten inklusive hopsättning var 21 531 kronor och 70 öre. Delarna fraktades med järnväg till Korsnäs.
❥ Våren 1863 sjösattes Domnarfvet vid Tiskens strand.
❥ Första skepparen tjänade cirka 700 kronor per säsong och maskinisten 600 kronor.
❥ Skrovet är nitat och består till 99 procent av originalplåt, så kallad handsmidd vallonplåt.
❥ Från början var Domnarfvet en öppen båt, men den blev däckad på 1940-talet. Hytten byggdes om på 1970-talet för att man skulle kunna vara inomhus.
❥ Den encylindriga ångmaskinen är utbytt mot en tvåcylindrig kompoundmaskin.
❥ Båten gör max tolv knop. En tvåtimmarstur på sjön kräver ungefär en kubikmeter ved och över tre timmars uppeldning före avfärd.
❥ 160-årsjubileet sker den 23 juli med ”öppet skepp” vid Ornässtugans brygga.
