Det är fikadags och kvinnorna har tagit plats runt bordet tillsammans med Simone Lundh och Cecilia Morssing som också varit engagerad i projektet.
– Pandemin har trasslat till det lite men träffarna har fortsatt och vi har delat upp deltagarna i mindre grupper, säger Cecilia Morssing och fortsätter:
– Jag har haft den praktiska delen och har varit ute mycket medan Simone är den lugna och trygga samtalspartnern. Vi har kompletterat varandra.
Under projektets gång har man varit ute på många promenader, man har sytt 45 förkläden till Lapphyttan, sytt kläder till kommunservice och sytt åtskilliga tygpåsar.
– Vi har lagat mycket mat under våra träffar och mellan juni 2019 och februari 2020 hade vi cirka 700 gäster, säger Simone Lundh och fortsätter:
– Vi har också jobbat mycket med samhällsinkludering och vi har haft polis Eva Lindberg här och vi har pratat massor.
Kvinnorna har träffats varje dag och Simone berättar att träffarna anpassats efter rådande restriktioner.
– Vi hade stängt en period på två veckor men isolering är förödande och det är viktigt att ha möjlighet att träffas. Alla kvinnorna i projektet har också vaccinerat sig, säger Simone.
Kvinnorna kommer från länder som Afghanistan, Iran, Eritrea och en av dem är Minoo som kom till Sverige för tre år sedan. Hon pratar flytande svenska, jobbar som lokalvårdare och bor i en lägenhet i Norberg tillsammans med sin dotter.
– Jag kommer från Iran och har lärt mig svenska själv. Jag har gått på språkcafé och under tiden jag bodde i Kärrgruvan gick jag varje dag till biblioteket för att studera. Det är fantastiskt att ha fixat allt själv, säger Minoo och ler stort.
– Minoo är verkligen en förebild men hon var också högutbildad när hon kom till Sverige och hade jobbat som revisor i 18 år. Problemet för många av de här kvinnorna är att de aldrig har gått i skola och de kan varken läsa eller skriva, säger Simone Lundh.
Zainab är från Afghanistan och dyker upp till träffarna när hon kan.
– Jag söker praktik och vill verkligen börja jobba, säger Zainab som kom till Sverige för sex år sedan.
Hon berättar att sedan hon kom till Sverige har hon tagit ut skilsmässa från maken och det hade varit mycket svårare om hon bott i Afghanistan.
– Men nu är jag skild och jag kan och vill klara mig själv, säger Zainab.
– Ja, du är också en förebild, säger Simone Lundh och fortsätter:
– Det här är så fantastiska kvinnor som verkligen vill ut i arbetslivet men det är så stora krav idag. Allt kräver utbildning och språkfärdigheter men de här kvinnorna kan så mycket. De kan ta hand om barn, städa, laga mat, sy och inte minst att ta hand om andra kvinnor.
Det är också mycket svårare för utlandsfödda kvinnor att komma in på arbetsmarknaden än det är för männen.
– Våga satsa på de här kvinnorna för de kräver en chans, säger Simone.
Under samtalet översätter Minoo och på frågan vad kvinnorna drömmer om är svaret entydigt:
– Vi vill jobba och inte bara sitta hemma.
Vad har varit bäst?
– Allt har varit bäst och vi vill fortsätta, säger en av kvinnorna och får direkt medhåll av de övriga.
En önskan är att det skapas fler lärlingsplatser och att det skapas en träffpunkt där de kan träna språket.
– Det är nu man vill fortsätta på SFI så att man inte glömmer bort den svenska man har lärt sig, säger Simone.
Hur har ni kommunicerat under projektet?
– Vi har använt bilder men ibland har det varit svårt att förstå vad vi menar. Som exempelvis när vi lagade mat och satte ett rött kryss över en bild på en gris för att tala om att det inte var fläskkött. För oss är rött en stoppfärg men färger är inte självklart i deras hemländer, säger Cecilia Morssing.
På frågan vad de lärt sig av projektet svarar Simone Lundh:
– Det viktigaste jag fått med mig är lärandet om olika kulturer. De här kvinnorna bär på otroliga historier som både är fina, fantastiska och förskräckliga.
Självförtroende och kunskap
Kvinna in i Sverige har genomförts i syfte att få ut de utrikesfödda kvinnor som står längst bort från arbetsmarknaden i arbete eller i studier. Projektet som startade 15 januari 2019 har under perioden tagit fram ett antal framgångsrika metoder och arbetssätt. Medverkande kommuner har skapat egna aktiviteter utformade efter lokala behov och efterfrågan. I Norberg har totalt 19 kvinnor varit med i projektet som körde igång 17 maj 2019.
Projektet ska öka självförsörjningsgraden och självförtroendet hos deltagarna. Det ska också öka deras kunskap om det svenska samhället och språket.
