Åsas eget CV i fotbollens gebit listar såväl en mångårig spelarkarriär som mängder av målmedvetna säsonger i tränarrollen.
Som huvudcoach för team F17 (flickor födda -05 och -06) noterar hon nu ett decennium nära tjejernas framfart i anfall och försvar.
Vilket föranleder klubbens initiativ att uppmärksamma Åsas betydande driv lite extra.
Därför erhåller hon nu idel hyllningar samt ett stipendium som Slätta SK via Dalarnas Fotbollförbunds ungdoms- och utvecklingsfond sökt för ändamålet.
– Vet ej själva summan än, men det är ett stipendium som kommer att riktas till Slätta SK och fortbildning inom fotbollen, berättar Hanaeus.
Hon uttrycker vidare en tacksamhet fast förankrad i den samstämmiga strävan som sker under rubrik av gemensamt formulerade mål.
– Vi som jobbar med det här laget har ett fantastiskt samarbete som jag vill framhålla.
– Har förmånen att vara del av en jättebra tränarstab. Och det är givetvis en både rolig och fin bekräftelse att uppmärksammas så här för lång och trogen tjänst, skrattar hon hjärtligt och inflikar även fina omdömen i riktning mot lagets föräldrakapital.
Stipendiet – mottaget av klubbrepresentanter då Åsa själv vid tillfället befinner sig i hemmets lugna vrå för att betvinga en liten eftersläng signerad covid-19 – stipulerar en motivering som går hand i hand med ömt vårdade fotbollsvärderingar i både länsförbund och lokalförening.
“Tillsammans med sina tränarkollegor har hon systematiskt och målmedvetet utbildat spelarna utifrån föreningens spelarutbildningsplan. Hela tiden med den enskilda spelarens utveckling i centrum. Fokus har legat på glädje, långsiktigt lärande och ansträngning. Så många som möjligt, så länge som möjligt i så trygg och lärande miljö som möjligt.”
Åsa Hanaeus instämmer i den inkluderande mission som präglar arbetet i såväl tränings- som seriescenarion och bitvis också livet utanför matchgräset.
– Nummer ett är kärlek till sporten. Jag har ju själv varit aktiv i många år och vet betydelsen av att ha kul, understryker hon.
– När glädjen finns hos spelarna blir de också kvar inom fotbollen.
Slättaprofilen meddelar en för klubben utvecklingsglad hållning som bottnar i förståelse för individens förutsättningar.
Detta gällande ålder, nivå, tajming och flertalet relaterade faktorer i både mentalt och fysiskt hänseende.
– Det handlar delvis om hur och när man ska lära ut vissa moment, klargör Åsa.
Och fortsätter:
– Vi vill förmedla en tydlighet i att ungdomsspelare inte är vuxna. Att man som ledare och klubb håller rätt nivå, och förstår det viktiga i att fördela speltid och positioner på planen rättvist.
Hon berömmer Faluklubbens arbete i sammanhanget och nämnda inramning i fråga om föräldrar kring laget.
– Vi har många väldigt driftiga fotbollsälskare inom föreningen, och jag tycker även att föräldrarna runt våra tjejer har ett positivt synsätt och stöttar på ett väldigt fint vis.
Åsas lägesrapport för Slättas F17 sjuder av såväl rafflande försäsong som formtriggning inför en säsong bitvis färgad av nya utmaningar och framtidskliv.
– Ja, vi står inför övergången till seniorfotboll, förklarar hon.
Och utvecklar:
– Det råder ingen strikt gräns mellan F17 och damlaget, så för vissa kan det bli aktuellt att kliva upp och lira på seniornivå i år. Några testade ett par matcher redan i fjol. Upplever att vi har bra dialog mellan lagen och de olika åldrarna, säger en entusiastisk tränare med sina adepters väl i åtanke.
Först ut är emellertid denna helgs högtempohöjdare i Sandviken och närmare bestämt jättelika Göransson arena.
Här lirar Slätta SK:s F17 Göransson cup i knallhård konkurrens. Den gulsvarta truppen från Falun är ett av hela 360 lag som i olika åldrar begår intensiva futsalbataljer.
– Det går verkligen undan i futsal, konstaterar Åsa å lagets snabbfotade vägnar.
– En väldigt roligt variant av fotboll, inte minst om man som jag brinner lite extra för teknik och speluppfattning. Det är kul och utvecklande, och cupen är så omfattande att det är lag från Skåne och ända upp till Kiruna som är med och kämpar.
När Åsa Hanaeus med tränarstab i dag lotsar sitt F17 mot snart stundande seniorlir är det också med vetskapen att vägen framåt ofta stavas bredd.
Tjejernas väg från tultande fotbollsfeeling i femårsåldern har lotsats förnuftigt genom åren på så vis att också annat än att joxa med trasan tagit plats på dagordningen.
– Ja, jag tycker att det där är en viktig del av ungdomsidrotten. Vi har hela tiden försökt vara noga i att uppmuntra dem till att fortsätta även med andra sporter.
Åsa Hanaeus ser sig omkring vid ett av snöslask och iskakor belägrat Slätta IP.
Där snart en ny säsong står för dörren (bokstavligt talat för dörrarna på de nya omklädningsrum som tar form i direkt anslutning till konstgräs- respektive naturgräsplanen).
– Nu har jag varit tränare i ungefär tio år, och ungdomsfotbollen är både mig och hela klubben väldigt nära.
– Det är otroligt kul att få följa de här tjejerna på deras resa inom idrotten, säger nyblivna stipendiaten tillika fotbollscoachen Åsa Hanaeus.
