Det här året ska jag minsann bli en bättre version av mig själv än förra året. Jag ska äta bättre, träna mer, vara snällare, modigare, förverkliga drömmar, ha mer välstädat, stressa mindre och sova mer. Känns tankarna igen?
Och för att en förändring verkligen ska bli av, ger vi ett nyårslöfte. Helst framför flera vittnen över champagnen vid tolvslaget. Jag vet inte hur många nyårslöften jag själv gett genom åren. Men det är nog ungefär lika många som jag brutit några veckor senare.
Bättre hälsa brukade vara ett vanligt nyårslöfte för mig. Så första arbetsdagen i januari tog jag malligt fram matlådan i lunchrummet med broccoli, kokt torsk och fullkornsris. Ingen stinn gräddsås så långt ögat nådde!
Men det dröjde inte länge förrän jag återigen satt där med burkravioli eller fyra limpmackor med vändstekta ägg.
Nu när jag passerat 50 är jag dock mer realistisk kring nyårslöften. Men när jag var ung var det nästan heligt.
Under några år var vi ett kompisgäng som träffades och skrev ner våra löften på lappar. Det var inte bara löften om förändring förresten utan även våra drömmar och mål med det kommande året. Lapparna stoppades i en låda eller burk för att sedan gömmas undan till dagen före nästa nyårsafton. Då togs de fram igen och lästes upp högt för att se om något slagit in.
Jag kom ihåg att vi vid ett tillfälle grävde ner löftesburken i kompisen M:s trädgård. Men den hittade vi aldrig igen, så det slutade vi med.
En del nyårslöften sprack, en del inte. Någon hade förverkligat drömmen om en resa, någon annan hade sporrats av sitt löfte att hon faktiskt tagit tag i pluggandet. Jag ska erkänna att jag kanske var den som oftast ”misslyckades” att infria löften eller förverkliga planer.
Ett tag försökte jag göra något åt det, så i stället för att försöka bli av med en last, kom jag på att jag skulle lägga till en. Som exempelvis den gången jag lovade att kommande år skulle jag dricka mer champagne. Det löftet höll sig betydligt längre faktiskt…
Men det här med att de flesta nyårslöften sprack efter kort tid gjorde mig egentligen ingenting. För det var den där känslan av att allt är möjligt, att allt kan hända, som var själva behållningen med nyårslöften för mig.
I år strax före tolvslaget ska jag avlägga samma nyårslöfte som jag gjort i många år nu: Att jag ska göra mitt bästa för att få vara med och skåla in nästkommande nyår.
God jul och gott nytt 2023 till er alla!
