Förra helgen slogs ängen i anslutning till Stadsparken i Falun. Totalt deltog cirka 15 personer i ett helhjärtat dagsverke.
Närmast gångna veckoslut angjordes Göras Kalles äng i Bjursås i samma syfte.
Den välmenande tukten sker i samförstånd med Naturskyddsföreningens lokala driv, och det hela tar avstamp i både långtgående traditioner och en vilja att värna naturlivet.
Naturskyddsföreningen framhåller att insatser som dessa nu ses växa i popularitet, vilket beskrivs positivt för mångfalden av bland annat blommor, svamp och insekter.
Därtill håller man en ytterst traditionstung sedvänja vid liv.
Niklas Trogen, till vardags verksam i naturvårdsfrågor vid Stora Enso, är numera bevandrad i ett ämbete som andas dåtid på samma gång som det har nutida relevans.
– Gick en kurs hos länsstyrelsen för några år sedan och lärde mig en hel del redan där. Har alltid haft ett stort naturintresse och det här är ytterligare en del i det.
Han utvecklar gällande utbudet av kunskapsförmedling i ämnet.
– Förutom kurser finns också bra informationsvideor på Youtube, och man får även god erfarenhet genom att se, lyssna och lära från de som behärskar slåtter av detta slag.
Denna är helt manuell och sker via lie. När det ursprungligen begav sig var lien föremålet i fullt fokus för ändamålet, men i takt med tidens tempo och den tekniska utvecklingen anslöt sedermera även manövrar via häst och senare maskiner såsom traktorer.
Niklas redogör för den fysiskt påtagliga metodens moment och bifogar några taktiska tips.
– Det kan absolut vara fysiskt kännbart, men samtidigt givande. Misstaget man ofta gör i början är att man tar i för mycket och försöker slå för mycket på en och samma gång.
– Att slå med lie kräver lite teknik, och man vinner på att ta det lite lugnare och metodiskt i stället för att ta i allt man orkar. Det är gamla, beprövade arbetssätt som nyttjats sedan urminnes tider, berättar han.
Ett av Niklas Trogens honnörsord i sammanhanget är just bevarandet av en närmast uråldrig arbetsinsats med verktyg vars uppkomst i olika varianter skett många sekler tillbaka.
– Ja, jag tycker om det där. Känna att man kan något, och att man håller den här kunskapen och arbetssättet intakt.
– Ett annat namn på lieskaftet är “orv”. Ett av dessa jag har i min ägo är förmodligen anpassat för ett barn då det är lite kortare, och det har en inskription från så långt tillbaka som 1864. Det tycker jag är lite häftigt.
Han fortsätter:
– Sådant skänker en känsla för och större insikt i hur man jobbade förr i tiden. Vid en tidigare slåtter jag deltog i räknade vi ut att mängden hö skulle räcka till några får under vintern. Då förstår man hur mycket arbete som krävdes för att tillgodose dåtidens större behov av det som kunde hämtas hem från slåttern.
De nu aktuella slåtterbedrifterna i Stadsparken och Bjursås – som även tillses expertis av Mattias Ahlstedt – genererar också de hö som av Naturskyddsföreningen förklaras ska tas om hand av en lokal fårbonde.
Innan detta har gräset således först slagits med lie, räfsats och sedan placerats på hässjor.
Niklas Trogen ser ett samtida värnande och nyttjande av slåtter som värdefullt i flera aspekter.
– Att arbeta tillsammans nära naturen ger mycket tillbaka, och den sociala biten är därför en belöning i sig.
– För mig är också just den här förståelsen viktig, hur man arbetade förr och hur man kämpade för att få livet att fungera. Man blir väldigt ödmjuk.
