Logotyp Lokalt i Dalarna - Dalarnas största gratistidning

“Några tankar kring åldrandets natur”

En del säger att det är viktigt att tänka på döden ibland, varför vet jag inte riktigt. Jag tänker nästan aldrig på döden, däremot på åldrandet. Mitt eget – och andras. Att bli äldre är ju inte så roligt. Det är väl ett vedertaget begrepp? Det är liksom en införstådd sanning. Åldras är nåt man inte vill.

Åtminstone inte i västerlandet. I andra kulturer, där ser man minsann annorlunda på åldrandet. Där är det fint med rynkor.
Men vad gör det egentligen, när det inte är någon annanstans man lever, utan just här.
När det gäller åldrande tänker jag inte i första hand på mig själv, utan på generationen över mig. Föräldragenerationen – de som är födda på 1940-talet exempelvis.

Nu tänker jag inte specifikt på just mina föräldrar. Utan i allmänhet – på alla som är gamla. Fast det ordet ska man förstås inte använda. Bättre är att säga äldre, seniorer eller möjligtvis ålderstigen.
En vän till mig brukar säga att han är: ”Slut om artist”. Precis som med en gammal bil får han byta ut delar över allt; axlar, knän och höfter. Detta är förstås inte roligt. Inte är det så himla kul att få ont i leder, bli trött, glömsk och långsam heller.
Men det största problemet verkar vara själva synen på åldrandet. Att det nästan är pinsamt att bli äldre – trots att det är precis vad alla andra blir också.

När åldersstrecket passerat 40, det är väl då det börjar. Då blir det en viss tyngd i rösten när åldern måste avslöjas.
Man har gjort vad man kunnat för att få bort magen, använt antirynk-krämer och ätit nyttigt. Och om någon säger att man ser yngre ut än sin ålder, då är lyckan gjord.
Samtidigt visar relativt ny forskning att det är i 70-årsådern som många anser sig vara som lyckligast. Är detta sant – eller är det ett självbedrägeri?
Om det är sant, då borde väl 70-årsåldern vara något att längta och se fram emot, eller?

Kanske det jobbiga ligger i att behöva erkänna för andra att man råkar vara just som andra dödliga varelser. Att man lever och åldras och inte har framtiden framför sig för evigt.
Sant är i alla fall att åldrandet är komplext och att vi ägnar mycket kraft åt att motarbeta det.
Men om man nu ska försöka se allt från ”the bright side of life”; så skulle man kunna tänka på fördelarna med att åldras.
Nu i tider när demokratin allt som oftast uppges vara hotad – är trots allt åldrandet och döden något vi är lika inför. I sann demokratisk anda så åldras vi. Lika för alla. Det kanske är något att glädjas åt – trots allt.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!