“Mot mörkare tider – känsliga läsare varnas”

Nu tänker jag sticka ut hakan ordentligt. Många av er kommer att bli upprörda. En del kanske till och med kastar ifrån sig tidningen. Men nu säger jag det bara: Jag är så lycklig över att sommaren snart är slut! Och att vi går mot mörkare tider! När jag tittar i almanackan och ser att vi snart går in i höstmånaden september, pirrar det i magen av glädje! Nu väntar fem månader av min favorittid på året.

September till och med januari är för mig vad perioden april till augusti är för många andra.
Såklart uppskattar även jag saker med våren och sommaren. Som att bada i en klar insjö, äta jordgubbar och mjölk på en solvarm terrass och att sitta på en uteservering då och då med ett glas bubbel. Men hur ofta blir det så?
Och allt är ändå bara en väntan på det som ligger framför. Hösten och vintern. Det är då jag mår som bäst.
Jag vill på inget vis förminska våren och sommaren för er som älskar tiden. Jag förstår varför ni njuter av grönskan, ljuset, solen och ljumma grillkvällar. Det är inte bara min grej. Men min kärlek till det mörka halvåret har jag varit tvungen att försvara så länge jag kan minnas. Många är de som genom åren vill hitta förklaringar till denna obegripliga livsinställning. En del kallar mig introvert. Andra söker ett trauma i mina barndoms somrar. För att någon, av alldeles egen vilja, älskar kyla och mörker och skyr ljusa nätter och gassande sol, det är inte naturligt.

Hur kan man njuta av att det är mörkt när man kliver upp och mörkt när man kommer hem från jobbet? Men nästan må dåligt när solen skiner dygnet runt?
Och ingen vettig människa väljer väl att frysa trots att man bylsat på sig klumpig tjockjacka och ful toppluva? När man istället kan glida runt i solen i flip flop och shorts. De tankarna kan många inte alls greppa.
”Men då är du väl en sådan som är väldigt aktiv på vintern? Åker skidor, skridskor och pimplar?” är också en vanlig fråga jag får. Svar nej. Inte alls. Och det är det som är poängen. För det är det kravlösa lugnet som infinner sig höst och vinter, som passar mig. Förväntningarna är inte alls lika höga som de kan vara under vår och sommar. Här är det okej att inte omförvandla varje ledig stund till ”carpe diem-moment”. Jag har många vänner som nästan får panik när de tänker på de mörka årstiderna. De mulnar ihop, kröker på ryggen och bara uthärdar tills det blir vår igen.

Självfallet finns det också väldigt många som uppskattar vissa fina saker med ”mina” årstider. Den krispiga höga luften, färgsprakande lönnträd eller att få tända ljus eller en värmande brasa i öppna spisen. Men för mig är det mycket mer än så. Det är en känsla av allmänt välbefinnande som jag inte riktigt har en förklaring på.
Och vet ni, så här långt in i livet har jag landat i att det behöver jag inte ha heller. Jag bara njuter av att det är så här jag är. Och jag vet att vi är fler där ute…

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS