Vi är lika gamla, Zlatan och jag.
Inte i ålder, men hur gamla vi var när vi spelade fotboll.
Min sista säsong som aktiv var 2004, som 39-åring.
Lika gammal som Zlatan är i dag.
Sedan skiljer givetvis en hel del mellan oss. Men gemensamt har vi att vi båda blir lika glada när vi gör mål.
Zlatan fyller 40 i oktober och jag är övertygad om att han kommer att fortsätta sin redan långa och framgångsrika karriär något år till.
Min karriär slutade den 20 september 2004. Då spelade jag min allra sista tävlingsmatch med Sala FF:s B-lag.
I höst är det 17 år sedan och jag kan erkänna att jag sedan dess har längtat.
Men längtan förblir en längtan, när man som jag fyllt 56 år är det givetvis försent.
Bara för några år sedan funderade jag på en comeback när det bildades en ny fotbollsklubb i min närhet.
Det stannade dock vid en fundering.
Allting har sin tid, men vi är nog många som saknar det där vi upplevde på fotbollsplanen under så många år. Tillslaget på ett perfekt inlägg, ”tugget” i omklädningsrummet och alla lagfester.
Som pappa till en 16-åring med ambitioner att bli en bra fotbollsspelare så får jag åter uppleva det jag var med om i början av 80-talet.
Filip, som han heter, tränar fyra-fem gånger i veckan. Han lever med fotbollen varje dag – ja, han äter, sover och andas fotboll 24/7.
Underbart för en fotbollsälskande pappa, men också en sorg om att möjligheten att få uppleva det ännu en gång är borta.
Det är med en viss avundsjuka jag lyssnar på min sons upplevelser och entusiasm efter alla dessa träningar.
Men som sagt, allting har sin tid.
Och om det verkligen är så ska givetvis Zlatan Ibrahimovic vara med i sommarens EM-slutspel. Något annat vore konstigt – mycket konstigt.
Hetast just nu.
Skid-VM!
Kallast just nu.
Människans oförstånd!
