Den aktuella helgen har firats på olika platser i Sverige och i boenden som haft mer att önska. I ungdomen skedde övernattningen ofta i tält på någon festplats och hur, eller var, tältet sattes upp spelade mindre roll. Fram tills det var dags att lägga sig. Då upptäckte man snabbt att underlaget lutade, var ojämnt och att det intilliggande diket användes som toalett.
Maten som skulle räcka under hela helgen hade tagit slut redan första kvällen, ofta på grund av vänner som ”glömt” att ta med sig något ätbart. Som tur var fanns det alltid någon servering som såg till att utfodra ett gäng hungriga midsommarfirare.
När tältens tid var överstökad ställde goda vänner med husvagn upp med boende. Jag minns en midsommar då vi rullade in på en camping i Lysekil, eller kanske var det Smögen. Hur som helst stod husvagnarna så tätt att det med lätthet gick att följa samtalen i grannens husvagn. Ofta handlade det om mycket privata diskussioner, och svartsjukedraman, som jag helst hade sluppit att höra. Som tur var tillbringades större delen av midsommarhelgen utanför husvagnsområdet och vi kunde njuta av en härlig vistelse i glada vänners lag.
Efter husvagnsepoken kom stuglivet in i bilden och det har varit både bra och mindre bra. I början av 80-talet blev det poppis med konceptet ”Bo på lantgård” som ofta var både prisvärt och bekvämt.
Min första kontakt med boendeformen var dock inte så lyckad. Vi var några vänner som skulle fira midsommar i Hälsingland och bokade ett boende via en turistbyrå. Boendet var inrymt i en tidigare ladugård där ett par rum med sängloft hyrdes ut. Köket bestod av en kokplatta och ett kylskåp som inte fungerade. Duschen var provisoriskt inredd i källarplan med hönshuset strax ovanför och med ett fönster i markhöjd. Det innebar att gårdskarlen gjorde sig ständiga ärenden vid det aktuella fönstret, men bara när den kvinnliga delen av sällskapet duschade. Vi klagade och den aktuella turistbyrån hjälpte oss att byta till ett fräscht boende utan insyn i duschen.
De senaste åren har midsommarfirandet tillbringats med barn och barnbarn på hemmaplan och där har jag inget att klaga på.
