På Falu lasarett finns goda ambassadörer i ämnet.
– Det är ett ansvarskrävande jobb som för mig betyder jättemycket, berättar Daniel Östberg Jonsson, medicinsk sekreterare på mottagningen för barn- och ungdomsmedicin vid Falu lasarett.
Det fordras ingen större fantasi för att frammana bilden av medicinska sekreterare som spindeln i nätet. Yrket kan tillskrivas egenskaper som knattrar fram längs den vassa eggen av kompetens i skärningspunkten av det medicinska och det administrativa. Kontaktytan är av modell större.
– Det är något jag tycker om och har lätt för, och i det här arbetet blir det absolut mycket samarbete.
– Vi skriver remisser till många av vårdens instanser. Man har ju dessutom ständig kontakt med andra sjukhus, patienter, läkare, sjuksköterskor och som på vår mottagning även många föräldrar, förklarar Daniel Östberg Jonsson.
Nämnda mottagning och anslutande avdelning bedriver vård av barn- och ungdomsmedicinsk natur. Här dedikerar Daniel – efter två år och 400 YH-poäng på Folkuniversitet – dagarna till uppgifter av i synnerhet professionell men också personlig karaktär. Tyngd vilar på patientsäkerhet och en innerlighet kontra sjukdomars svårbemästrade ytterligheter.
– Som sekreterare är man en rätt viktig kugge i hela vårdmaskineriet, det är tveklöst mycket att hålla koll på och yrket har sina utmaningar, berättar han.
Och bjuder en inblick i såväl givande som krävande närkamper med livet innanför sjukhusväggarna.
– Att sitta och skriva om barn som är sjuka är jobbigt, det går aldrig att komma ifrån att man blir berörd.
– Som känslomässig motpol får man tänka att vi trots allt kan erbjuda väldigt bra vård och förhoppningsvis hjälpa dem, säger Daniel Östberg Jonsson, själv far till två döttrar.
Den akademiskt orienterade yrkesbiten kompletteras för Daniel av uppskattade möten med patienter och deras föräldrar. Där det avslappnade snacket och milda manér i bästa fall kan utgöra välbehövlig kontrast till sjukdomar och känsloriktade ansträngningar.
– Vi har tagit över receptionsuppdragen, och det tycker jag är roligt.
– Bidrar om jag kan gärna till att ge föräldrar och barn ett varmt välkomnande till vår mottagning. Är rätt snäll av mig och uppskattar det där snacket, men vissa barn tycker nog bara att man är otroligt dryg och pinsam, skrattar Daniel.
En stor del av sekreteraryrket innefattar den i vårdvärlden ypperligt viktiga dokumentationen. Läkare dikterar utlåtanden som sedan kläs i skrift av medicinska sekreterare. Något som för den språkälskande Daniel hör till arbetets nöjsammaste sysslor. Vad han och kollegorna ibland får höra via läkarnas betänkanden skänker dock ett stråk av moll till tonläget.
– Jag kan av sekretesskäl inte ge specifika exempel, men det finns beskrivningar och människoöden kopplade till dessa som inte lämnar ens medvetande i första taget, säger han med en blick stadd i framkallandet av olustiga minnen.
Ett yrkesporträtt i helfigur visar emellertid kraftig inklination för uppdraget som medicinsk sekreterare. Belöningen finns i det vardagliga fundamentet, och Daniels tänk är grundat i en uppfattning som torde gynna vården i stort.
– Sekreterare fungerar oftast som lite alltiallo. En arbetsdag kan för mig innebära journalskrivning, boka och kalla patienter, receptionen, ta hand om posten, bistå patienter och föräldrar med intyg.
– Vi behöver bli fler. Inte bara för att täcka upp pensionsavgångar, utan även för att vi utför många administrativa uppgifter och därav kan annan vårdpersonal frigöras för annat. Personligen älskar jag ju det administrativa, och det här jobbet betyder jättemycket för mig.
