– Framöver ska vi förlänga vandringsleden hela vägen till kvarnen i Borgärdet, avslöjar Leif Källman, en av de eldsjälar som brinner för bygdens bästa.
Första stegen tas med fördel på Gruvbacken, där den gamla gruvdriften för 99 år sedan nådde sitt slut och gapet vattenfylldes. Gruvförvaltare i Svärdsjö likväl som i Vintjärns dito var Lasse Berghagens morfar.
Den historiskt berikade sjöflanken är i dag en uppskattad friluftsplats – och alltså även tämligen nyskapad utgångspunkt för den akut idylliska Svärdsjöstigen.
En vandringsled som gick från vision till verklighet under försyn av bland annat byns pigga intresseförening och en mängd eldsjälar vars hjärta slår i takt med en omhändertagande mentalitet som här frodas.
– Tidigare var delar av underlaget sumpmark och igenväxt skog, berättar Svärdsjö Intresseförenings Leif Källman och styr sulorna mot den yrvakna vårflora som väntar bortom en mäktig portal som också den yxats fram av mänskliga motorer drivna av lokalt bränsle.
Källman utvecklar:
– Vi har lagt ut ungefär 200 ton grus på stigen, och när den längre fram kommer att vara helt klar är nog cirka 200 000 kronor investerade i den.
– Det är bara ideella krafter involverade i det här, och vi ska framöver utveckla stigen och området ytterligare.
Dessa helhetssyftande ingrepp ska resultera i en slogbod som etableras i samspel med förskolan Solsidan och även en utbyggnation av leden i ledet som leder “tillbaka” till kvarnen i Borgärdet.
Dessutom planeras utbyggnation av Gruvbackens båthus för att få plats med kyrkbåten “Finnkullan”, och man har även förärat stigens badplats ny sand som ska få lämplig sluttning innan Svärdsjöns friska blå tar vid.
Leif Källman bjuder inblick i badplatsens hudnära historik.
– Det har väl förr, och kanske också nu, varit en populär plats för att bada näck.
Svärdsjöstigens slingrande form sträcker sig sedan i väderstreck som skymtar kyrkan, nyuppsatta fågelholkars rundade boning, tappra veteranträd som via lokala konstnärsmetoder smyckats med söta ugglor, och den pittoreska Prostparken som ståtar med anrika naturpelare.
– Ja, tallarna här är närmare 350 år gamla, berättar Leif Källman.
Ett hisnande tidsperspektiv som bjärt kontrasteras av den tämligen tajta tidsrymd som tagits i anspråk för att göra vandringsstråket till vad det är i dag. Arbetet påbörjades 2018 och har bevisligen gått fort.
Hemligheten skissas av Leif Källman samt intresseföreningsvännerna Satu Sundström och Sofia Ingemarsson i termer av samförstånd och arbetsvilja. Man hjälps åt.
Satu Sundström, även högskoleadministratör och kulturarbetare, känner in de betagande omgivningarna:
– Det är ju fantastiskt vackert här. I skenet av dessa speciella tider som nu råder så är också stigens läge väldigt lägligt.
– En liten bit härifrån finns äldreboendet Källegården, och det är fint att den här möjligheten till naturvistelse hittas i så nära anslutning. I synnerhet nu, framhåller hon.
Sofia Ingemarsson driver Ica-butiken i Svärdsjö, och vid tidigare sammankomster i närmiljön har man bland annat sponsrat med korv och fika. I likhet med Källman och Sundström ser hon mängder av möjligheter i ett litet lokalsamhälle där såväl kunskap och kraft är i det närmaste nedärvt i led som tillägnas bygdens väl och ve.
– Man blir inspirerad, och jag tänker att det framöver kan gå att skapa fler tillfällen där vi samarbetar i olika arrangemang för både unga och gamla, säger Sofia.
Tillbaka på Gruvbacken reflekterar trion över den läckra estetik moder natur håller sig med längs denna vandringsled.
Tecken i tiden som varit, som nu varande, som i nära framtid stundar. Som Svärdsjöfesten, vars yra årligen intar platsen.
Som de många joggare, hälsoflanörer och grönområdesvurmare vars närvaro uppfyller stigens grundsyfte.
Leif Källman – som i backspegeln också kan zooma in ett tonårsliv som ger eko av mopedknattrande äventyr på denna gruvbacke – visar en lista med 30 namn.
Namn på personer som snickrat, grusat, schaktat, städat, slagit gräs, fixat fika, rattat dumpers och ombesörjt alla moment ett stort åtagande som Svärdsjöstigen omfattar. De på orten födda idéer och insatser som bidragit till helheten ökar antalet ytterligare, och intygas av Leif tillhöra en anda som finner start och mål just här.
– I mitt yrke har jag haft en geografiskt mycket rik tillvaro och sett världen från många håll.
– Men jag har bott här i Svärdsjö hela mitt liv.
