Den muntliga och av privatpersons amatörmässiga inblick präglade recensionen gör svidande intryck på Falutjejen Kicki Kjellin.
Ett många år tillbaka lika ogrundat som negativt omdöme lyckas lägga sordin på ett spirande målargebit.
– Ja, de där orden etsade sig tyvärr fast väldigt länge. Men nu har jag övervunnit den där osäkerheten och målar med större självsäkerhet och framför allt glädje, fastslår den i Hälsinggården huserande akrylkonnässören.
Parallellt med pausen från målandet kanaliserar Kicki i stället skaparvilja via virkning, stickning och flertalet hantverksyttringar.
Med tiden finner hon emellertid sitt kreativa kall.
Som med målmedvetna steg manar henne in i det abstrakta.
– Jag har nog lite påbrå från morfar och morbror. Morfar målade mer blommor och natur, medan morbrors skapelser drar mer åt det abstrakta.
– Inledningsvis var jag inte nöjd med mina prestationer, men allt eftersom har jag hittat rätt i min självlärda stil och liksom landat i en nisch jag tycker om, berättar Kicki gällande en närmast raketdriven skaparlusta som fyller lägenheten med canvasdukar i stort och smått.
– Det börjar bli en del tavlor här hemma, skrattar Kicki och guidar i en färgstarkt tilltalande helhet där uppfordrande kulörer krokar arm med stilrena konstraster och tolkningsfria motiv med artistisk ackuratess.
Konstnärinnan konstaterar fäblessen för det abstrakt expressionistiska som grundad i frihet.
Där delad upplevelse blir dubbel upplevelse.
– Just att betraktaren bildar sin egen uppfattning och etablerar en individuell känsla för motivet är häftigt för mig.
– Innan jag väl närmar mig själva det direkta målandet kan jag ibland ha inspirerats av en bild, en tanke eller något annat i omgivningen. Och det jag omsätter till tavla kommer troligtvis innebära något helt annat för en utomstående än för mig själv. Jag gillar det här utbytet, förklarar Kicki.
Pensel, akryl och ett öppet sinne utgör grundplåt i den Kjellinska verktygslådan.
Men här höljs också annan teknisk taktik för att applicera färg på föremål.
Fönsterskrapan är en favorit.
– Ja, den är fantastisk och något jag gärna nyttjar för att få den här svepande känslan. Den är rolig att måla med och svår att låta bli, skrattar Kicki och inflikar att inspirationen till fönsterskrapan som metod härstammar från en tysk konstnärinnas Youtube-gärningar.
Därtill utgörs redskapsinventariet också av något tjockare färgpasta för att skapa dramatisk textur, och bitvis går hon även loss med en klassisk bakskrapa i syfte att testa nya tricks i ett nyfiket sökande efter uttryck och avtryck.
– Möjligheterna är på många vis oändliga, och tillblivningsprocessen är lika spännande varje gång, betonar hon.
Den med färgtuber och prylar belamrade skaparhörnan i lägenheten vittnar om en aktiv centralfigur som ständigt söker nya utmaningar.
En av dessa stavas porträtt.
– Helt klart ett roligt och lite skrämmande projekt att kanske ta sig an framöver.
– Har haft tanken att måla av min älskade hund jag hade förut, men inte vågat ge mig på det än av rädsla för att inte göra henne rättvisa. Det krävs en hel del i fråga om bland annat kontraster och djup i målandet, berättar Kicki.
En i hög grad positivt närd konstnärlig inriktning ser dock såväl nya uppslag som tekniska prövningar i ljusa toner.
I lägenheten tronar bland annat en 100 gånger 100 centimeter voluminös canvas i otåligt majestät.
– Den väntar liksom på att bli redo att bli till, menar Kicki och kastar en nästan trotsig blick mot ett stundande jätteprojekt.
Sprungen från Avesta och nu med sju år i Falun spejar hon också mot tänkbara forum att fortsätta sin konstnärliga utveckling.
Finns tankar på att söka plats i en ateljé?
– Man är lite begränsad i att bara måla i sitt eget lilla hem. En ateljé hade varit otroligt roligt, man blir till fysisk yta fri på en annan nivå, konstaterar Kjellin vars förnamn på födsloattesten är Cristine.
I dag presenteras färdigställda alster via “Artbykicki” i sociala medier och hon förfogar därtill över en webbsida samt tentakler tillhörande bekanta och bekantas bekanta.
I fråga om nästa steg, att vidga vyer ytterligare och öppna dörren på vid gavel till det offentliga är Kicki försiktigt positiv.
Om tillfälle uppenbarar sig, är du intresserad att ställa ut dina verk?
– Alltså, jag är ju lite feg, skrattar Kicki.
Men låter meddela en övertygelse där entusiasm övervinner eventuell nervositet.
– Visst vore det väldigt kul att någon gång hålla en utställning och se vad folk tycker. Det hade varit betydelsefullt. Och nu står jag för det jag gör och känner glädje i det, säger Kicki Kjellin.
