Kalle Östman möter upp bakom B-hallen vid Tegera arena i Leksand. Han har två pappmuggar med kaffe i händerna och är nyduschad efter dagens träningspass.
– Vi tränar bara 35 minuter nu när vi har match tre gånger i veckan, förklarar han.
Vad har ni tränat i dag?
– Kamp framför målet har varit i fokus. I morgon möter vi Frölunda och då kan det bli mycket sådant.
Kalle har stått på skridskor sedan han var tre år hemma i Halvarsgårdarna. Storebröderna Anton och Albin spelade hockey i Sellnäs IF där pappa Stefan var tränare.
– Jag stod väl i något hörn av plan och höll på, säger han.
Sedan i höstas är Tegera Kalles arbetsplats och han rör sig vant i de vindlande korridorerna bland svettiga tröjor, skridskor som slipas och spelare i olika lag på väg till eller från träning.
– Det är lite svårt att hitta i början, erkänner han.
Vi hamnar högt upp på ena sittplatsläktaren. På plan pågår spelet för fullt.
– Det är J18.
Kalle och hans tre bröder växte upp i en sportintresserad familj. Sönerna testade olika idrotter men alla fyra fastnade ganska snart för ishockey.
– Mina storebröder Albin och Anton har varit till stor hjälp under karriären, berömmer Kalle.
I dag har de två äldre lagt hockeykarriärerna på hyllan medan Kalle spelar i elitserien och lillebror Ludde spelar i allsvenska Västerås IK.
– Han är väldigt duktig.
Ser du hans matcher?
– Ja, på tv, men mamma och pappa brukar ofta åka på våra hemmamatcher både här och i Västerås.
Brukar du ge brorsan några tips?
– Nej, det får han från sina tränare. Jag låter honom vara.
Kalle har själv också spelat i Västerås, liksom i Borlänge Hockey, Leksand, Mora, Västervik, Vimmerby, Pantern, Djurgården och Malmö. I fem-sex säsonger har han försörjt sig som hockeyspelare men tycker inte att det är särskilt konstigt att hoppa runt mellan klubbarna.
– Det är inte självklart att få spela länge på samma ställe under karriären. Man måste vara beredd att flytta.
Nu sedan Kalle återvände till Leksands IF har han blommat ut som spelare.
– Jag har fått mycket förtroende från tränarna och en stor roll i laget och den chansen har jag tagit vara på. Det har gett mig självförtroende och gjort det lätt att spela.
Vad är tjusningen med att spela hockey?
– Tävlingsmomentet, utmaningen och kamratskapet. Och så tycker jag att det är en rolig miljö att vara i.
När mår du bäst på plan?
– När man kan spela med självförtroende utan att tänka och det bara flyter på. Det är den känslan man vill ha hela tiden.
När är det som tyngst?
– Det är när man förlorar många matcher eller spelar sämre än man vet att man kan. Det är ingen rolig känsla när ens jobb är att prestera.
Hur hanterar du det?
– Man får komma ihåg att man spelar för att det är kul och att det går upp och ner. Det går snabbare att släppa jobbiga saker om man försöker ha distans till det.
Hur känns det när du själv gjort något dåligt, som det där självmålet mot Växjö?
– Det var ju oturligt att pucken gick rätt på mitt ben och in, men alla vet att det är sådant som kan hända, så det släppte jag rätt så snabbt.
Är det något som man kan bli retad för av lagkamraterna?
– Ja, kanske någon kan dra ett skämt dagen efter för att avdramatisera det. Men vi är ju ett lag, täcker upp för varann och stöttar varann.
Vad har du för förhållande till fansen?
– Vi har fantastiska supportrar över hela Sverige. Ibland när man är på bortamatch känns det ändå som hemma. Det var bra i Djurgården också, men Leksandsfansen är ännu mer engagerade.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag har kontrakt på två år till här i Leksand och det känns tryggt. Det är få förunnat att få spela på hemmaplan, vilket det här ju är för mig.
Vill du vara kvar även efter det?
– Man tänker inte så långt fram utan det blir mest att man tänker på en match i taget. Men jag trivs jättebra här i Leksand.
I höstas flyttade Kalle tillsammans med sambon Linnea Tyni, även hon från Borlänge, och treåriga sonen Loui till Tibble.
– Det är skönt för honom att bo här också när det är nära till mormor och morfar, farmor och farfar och andra släktingar.
Ska han också bli hockeyspelare?
– Han tycker att det är riktigt kul att åka skridskor och blir mer och mer intresserad av att kolla på hockey. Han är aktiv och jag ser gärna att han håller på med någon lagidrott där man fostrar varann.
Vad säger du om han vill hålla på med gymnastik eller balett?
– Om han har en passion och brinner för det så är det lika bra. Det är viktigt att hålla på något.
Kalle Östman har själv sedan barndomen drömt om NHL.
– Ja, men det är inget jag tänker på i dag och det fönstret börjar väl stängas nu.
Hur tror du säsongen slutar för Leksand?
– Vi kommer vara starka här på slutet. Vi har kvaliteterna att gå långt.
Fakta/Kalle Östman
Ålder: 28 år.
Bor: I Tibble utanför Leksand.
Familj: Sambon Linnea Tyni, 28, och sonen Loui, snart 4 år.
Yrke: Hockeyspelare.
Intressen: Golf, fiske och padel.
Äter: Sushi.
Dricker: Mest vatten och ibland cola zero.
Läser: Nyheter och sport.
Ser på tv: Olika serier.
