“Jag tappar fokus på vad som sägs”

Jag blir aldrig något datorsnille, det är helt säkert, men jag kämpar på och provar mig fram ändå. Ibland hittar jag rätt knapp till slut och förhoppningsvis kommer jag ihåg hur jag gjorde nästa gång.

Första gången jag råkade peta på selfie-knappen på telefonen var en upplevelse.
Den gör ju så att kameran vänds mot mig så helt plötsligt fick jag se mig själv i grodperspektiv, med munnen öppen och pannan rynkad i full koncentration.
Inte så snygg alltså, men jag hade i alla fall lärt mig var den knappen sitter.

Under pandemin när vi inte kunnat träffas som tidigare har det varit nödvändigt för många att lära sig hur det fungerar med digitala möten. Men det är ju inte så lätt.
Det roligaste tycker jag var advokaten, en äldre herre, som i ett videomöte råkat få på ett filter som gjorde att bilden av honom i stället var en katt. Hur han skulle ändra bilden visste varken han eller hans assistent.

Det är också lätt att glömma att det är i det lilla hålet längst upp på telefonen eller datorn man ska titta när man blir filmad. Det är nog inte lika självklart som att titta in i ett stort objektiv på en kamera.
Det är väl en sak när vi vanliga amatörer håller på hemma och filmar oss själva, men när vi ser på tv är vi vana vid att ha större krav.

Men det är fortfarande många som intervjuas via en videolänk och då kan det ibland bli hur som helst. Ofta glömmer de att ”titta in i kameran” utan i stället lite längre ner, eller också så flackar de med blicken någonstans ovanför fram och tillbaka. Man får liksom ingen ögonkontakt.
Sedan har de ofta ställt telefonen, plattan eller datorn lågt, antagligen i bordshöjd, och det är ju inte många som blir snygga när de filmas underifrån i grodperspektiv. Dubbelhakorna blir dubbelt så stora på den som har lite för mycket av den varan, men om de i stället tittar upp gäller det att ha helt rent i näsan för där blir det fri sikt rakt in.

Dessutom kommer kanske taket med när kameran filmar nerifrån och där sitter ibland en lampa som ger ett motljus så personen som filmas blir som en mörk siluett.
Det värsta är att ibland kommer jag på mig själv att jag sitter och tänker på hur tokigt det ser ut och helt tappat fokus på vad de pratade om egentligen. Men jag kanske vänjer mig, filma sig själv på tv kanske är det nya normala.

Facebook

Populärt på webben