En sportkrönika en fredag mitt i fotbolls-VM kan in handla om något annat än just VM.
Men med en bitter smak…
Jag har dock kunnat njuta av fotbollen.
Ska jag få dåligt samvete av det?
Jag vet faktiskt inte.
“Många dåliga och tråkiga matcher”.
Kommenterade äldsta sonen när han anlände från Örebro, där han studerar.
Sant, men så är det alltid.
Minns VM 1990 när den destruktiva och defensiva fotbollen var i ropet.
Usch!
Fotboll är en annan sport än den var för 32 år sedan när Tyskland vann.
Allt går så mycket fortare och spelarna har inte mycket tid på sig.
Pang!
Ja, den moderna fotbollen är snabbare, men knappast roligare.
Eller?
Finns mycket att fundera över. En sak är dock säker, jag håller alltid på England när det är VM.
Ett England som tagit en VM-medalj (guld 1966), att jämföra med Sveriges tre (brons 1950, silver 1958 och brons 1994).
Det lär knappast bli ett guld till, det är vikt för Brasilien – med gardering för Spanien.
Samtidigt som jag skriver detta gör Sydkorea 2-1 på tilläggstid mot Portugal.
Då sa vi tack och hej till Uruguay.
Som gör sällskap med Danmark, Belgien och Tyskland.
Nationer som fått lämna festen (nåja) i Qatar.
Skrällarnas VM!
Jag har en bekant som meddelade att han inte skulle se en minut av fotbolls-VM.
Moraliskt sett kanske rätt.
Men jag älskar fotboll för mycket för att avstå.
Kanske ska jag skämmas…
Hetast just nu.
Jonas Eriksson i SVT-studion.
Kallast just nu.
Alla dessa filmningar gör mig så trött…
