Jag vill gärna tro att det egentligen alltid finns en naturlig förklaring även när det sker saker som är svåra att förklara.
Ändå ska erkännas att det inte känns bra att lägga nycklarna på bordet och jag säger gärna tvi tvi tvi om en svart katt korsar vägen framför mig, och så vidare.
Jag har aldrig varit med om att något hänt i byggnader där andra påstår att det spökar exempelvis, så jag tror inte på sånt, även om jag respekterar att det kan vara en helt verklig upplevelse för någon annan.
Men för många år sedan var jag och några kompisar med om något som åtminstone gjorde att jag inte kände mig alldeles bombsäker på att det finns förklaringar till allt.
Efter en gammal landsväg norr om Nyhammar hittades i början av förra seklet en kvinna från trakten mördad. Det sägs att att hon varit gravid och att hennes fästman efter mordet hade emigrerat till Amerika med en annan kvinna. Ingen blev dömd för mordet.
På platsen där hon mördades bildades en hög med ris och överst låg det alltid en färsk gran-kvist.
Det hade vi hört så en sommar bestämde vi oss för att åka dit för att se efter om det stämde. Det gjorde det.
Någon fick idén att ta bort den gröna kvisten och så skulle vi åka tillbaka lite senare och titta om det hänt något. När vi skulle köra dit igen hade det börjat skymma.
Väl framme såg vi att det återigen låg en alldeles färsk och grön grankvist högst upp på högen.
Vi tittade på varandra och som jag minns det blev vi ganska tysta, skratten och flamsandet försvann ganska snabbt.
I mitt huvud gick tusen tankar för att försöka hitta någon naturlig förklaring. Kanske var det ändå någon som ville skämta, eller så kanske det ofta faller ner kvistar från granen intill.
Men där i mörkret, där jag visste att det en gång skett ett hemskt mord, gick det liksom inte att komma ifrån tankar på att något övernaturligt är orsaken till att en grön kvist alltid finns där av omsorg om den döda.
Än i dag har jag ingen förklaring till hur den gröna kvisten kunde ligga där när vi kom tillbaka.
