Cykelkökets ideella förehavanden rullar i gång 2017, och redan året efter föräras man Falu kommuns miljöpris.
Detta bygger stolthet och ger bra skjuts till en ruljangs som i övrigt har en snäv budget till största del beroende av medlemsavgifter.
Fem år senare är man ett begrepp i Falun. Insatserna sker med cykelglatt hållbarhetstänk som centralt värde och med effekter som förklaras positiva i flera riktningar.
Klaus Nylund, pensionerad men aktiv som volontär och cykelvän i föreningen, berättar om resan till dags dato.
– Tanken är att man via oss själv ska kunna fixa med sin cykel och utföra reparationer. Vi kan tillhandahålla specialverktyg och även bistå med viss hjälp när det behövs.
Nylund fortsätter:
– Hittills har vi hjälpt portugisiska tandläkare, nyanlända kvinnor, högskolestudenter och många fler med cykelproblem.
– Vissa har saknat cykelvana och då har vi även erbjudit balansövningar och lite stöttande råd och tips. Vi besöks av människor i precis alla kategorier, vilket även ger Cykelköket en funktion på mer social nivå.
Reparationer utförs delvis via ett volontärssystem som kirrar kunskap för diverse cykelmek.
Klaus Nylund upplyser att man med jämna mellanrum också lyfter närliggande historier och företeelser där cykeln är central.
Detta resulterar bland annat i föreläsningar om inspirerande upplevelser på hjul. Därtill kurser kring cykelreparationer, justering av bromsar och växlar och bygge av cykelram i bambu. Bland samarbetstentaklerna återfinns aktörer som Falu Energi & Vatten, Falu kommun, Falu miljögrupp, Somaliska föreningen, Röda Korset och flera andra.
Nylund förklarar vidare att man för en medlemsavgift á 100 kronor per år får tillgång till en cykel via den ideella föreningen.
En cykel man sedan får göra till sin egen.
– Ja, på detta vis kan man få en cykel per år, och vår verkstad finns då tillgänglig för att fixa med denna.
– Personligen är jag engagerad i det här för att jag tycker att det är lite kul att meka med cyklar, men också för att det är roligt att träffa lite folk.
Han beskriver det enorma drivet signerat föreningens Mats Stenström och Joao Preichard som ovärderligt.
Cykelpassionen innebär åtaganden i flera led, däribland att veckovis hämta cyklar vid återvinningsstationen på Ingarvet.
Man har också säkrat samarbete med bland annat Ta Till Vara och via dialog med Falupolisen åtar sig föreningen även cyklar som under lång tid lämnats vind för våg på gator och torg.
– Ja, genom dessa år har vi nog totalt sett räddat åtskilliga ton cyklar, betänker Klaus.
Och fortskrider gällande föreningens framtoning:
– För oss är det även betydelsefullt att ha ett bra förhållande till lokala cykelhandlare, och vi vill framhålla att vi inte har för avsikt att konkurrera med deras verksamhet.
Nu råder dock synnerligen svåra tider för Cykelköket.
Så pass svåra att läget beskrivs som akut.
I dagsläget saknar man lokal att bedriva cykelverkstad i.
– Vår tidigare lokal var i källaren hos ett studieförbund på Slaggatan, men när de skulle ut ur den lokalen så innebar det också utflyttning för oss.
Sedan dess har man med ljus och lykta sökt efter lämpligt utrymme till en för föreningen lämplig kostnad, men utan framgång.
Nu förvaras den tämligen voluminösa arsenalen av utrustning, mekarställ och cyklar i ett förråd som uppbådas via Mats Stenströms kontaktyta.
Cykelkökets flertaliga syften i form av såväl motionsmotiverare som återvinning och socialt nav är därav nu pausade.
Man står utan bas för de rustande aktiviteterna, men hoppas nu på en ljusning i någon form gällande det desperata lokalbehovet.
Föreningen har i en skrivelse vänt sig till Falu kommun i frågan, och inom kort planerar man genomföra ett litet cityarrangemang på temat cykel.
– Ja, vi har sökt tillstånd för att köra en dag där vi har ett litet tält på stan, lite som ett cykelkök i pop up-format. Då kan vi visa upp verksamheten och hjälpa till med lite smått och gott. Visa hur man byter till dubbdäck och dylikt och bistå med enklare justeringar, exemplifierar han.
Datum för detta är i skrivande stund ej spikat, men man siktar på ett snart stundande höstevenemang.
Klaus Nylund utvecklar kring den ovälkomna situation man befinner sig i, och hur en ideal lösning skulle kunna se ut.
– Vår stora förhoppning är att kommunen kan hjälpa oss finna en rimlig lokal. Men vi söker brett och välkomnar förslag från alla håll.
– Om man får ha önskemål är hyfsat centralt läge att föredra då det förenklar tillgängligheten. Yta att meka på och kanske ett litet kök där våra medlemmar kan fika.
Han sammanfattar föreningens dagsform som ytterst ansträngd till följd av den alarmerande lokalfrågan.
Klaus och Mats med vänner håller nu tummar och tår för att ett genomförbart alternativ uppenbarar sig.
– Om det inte löser sig så är det här sista dödsryckningarna.
