Dans, teater, musik, media samt bild och formgivning.
En femling frisinnat framtidstörstande färgklickar i händerna på explosivt skapande elever vid Lugnetgymnasiet.
Estetprogrammets omfattande ramverk går i kulturens tillåtande tecken, och här finns förutsättningarna att låta tanke gå till handling.
Från spirande frö till blomstrande fyrverkeri.
– Bortom offentlighetens ljus är det ändock full fart, framhåller David Rosberg och bjuder en rundtur i Lugnet-esteternas studiemiljö.
Interiören gör anspråk på en tämligen oblyg mängd kvadratmeter och är utformad lika ändamålsenligt som proffsigt med hänsyn till vad som skapas skall.
I den nybyggda musikstudion förevigas livemusik, poddar och radioteater.
En vintrig förmiddag hittas taktsäkra elever vid trumset, vid skärmar i analys av nyskapade musikvideor och med guran i högsta hugg.
Sistnämnda manöver signeras tonalt välorienterade Noel, vars stämningsfulla anslag för tankarna till just en av hans soniska källor.
– Inspireras av väldigt många artister i lika många genrer, men Simon & Garfunkel ligger nära ett uttryck jag själv känner mig hemma i, berättar han.
De musikriktade eleverna i årskurs 2 hade – i sällskap samtliga årskullskamrater – en planerad turné där flertalet högstadieskolor i Falun skulle besökas.
Denna är nu framflyttad och i värsta fall inställd, vilket är en påtagligt negativ inverkan pandemin haft på detta gymnasieprogram.
Där en icke obetydlig del är att möta sin publik, att ta sitt konstnärliga uttryck till nästa nivå.
Dansläraren Bevita Karlsdotter betonar vikten av just detta, och att hålla hoppet uppe även när det som nu blåser snålt i den scenglada delen av kultursfären.
– Man måste våga tro och köra vidare, trots att det inte går som planerat, säger hon.
Och utvecklar:
– Det här är inriktningen eleverna valt, och den resulterar i något fantastiskt som givetvis ska få manifesteras live. I sinom tid kommer det att ske, och under tiden tränar vi passionerat och lyfter det positiva framför det negativa. Här inne sker ständigt små mirakel, berättar Bevita varpå dansanta elever i första och tredje ring bjuder graciöst stilsäkra formationer i den stora salen.
Pandemin har också begränsat de bild- och formgivningsstuderande ungdomarna, där de två senaste åren inneburit digitala alternativ framför fysiska utställningar.
Därtill har deras studiemiljö naggats något i kanten till följd av begränsningar i fråga om lokal under pandemin.
– Vi har tyvärr inte kunnat vara lika ofta i Gruvstugan, där vi bland annat kan jobba med glas och keramik. Man har i stället fått tänka till lite extra, vilket på sätt och vis kanske också givit något positivt.
Orden tillhör Sara Stormats och Lo Sundqvist, sistaårselever med måleri och formgivning respektive video och foto på agendan.
De konstaterar estetprogrammets styrkor i möjligheten till egen påverkan, och de hyser iver inför den utställning som under Valborgsmässohelgen sker på Magasinet i Falun.
– Det blir vår första riktiga utställning, vilket känns otroligt spännande. Äntligen får vi nå ut direkt till människor, framhåller den kreativa duon.
Den dramaturgi som bärs fram av programmets teaterkrafter når av samma skäl som för övriga i nuläget inte heller fysiska direktscenarion.
Men man bidar sin tid för ett laddat intåg på scenen tillhörande Kulturhuset tio14.
Detta då tre Faluensembler framöver fixar en egen variant i det så kallade Länk-projektet där ungdomar framför pjäser skrivna av etablerade teaternamn.
Måhända närvarar då också representanter från Stockholms Riksteater för att kanske välja ut en av pjäserna att spelas på den slutliga, nationella festivalen i Stockholmska Hallunda under våren.
– Vi repeterar nu “Att dela en kaka – sex olika stora bitar om rättvisa” av Christoffer Mellgren, berättar förstaårseleverna Lucas Tinnerholm och Mina Adolphson.
För Lucas är teatern en nyfunnen glöd, och Mina har tidigare under flera år pysslat med teater och musikal inom kommunens kulturskola.
Vad lockar inom skådespeleriet?
– Att vara med i en skräckfilm vore spännande, och att där få plocka fram dolda sidor i sig själv, säger Lucas.
Mina är inne på ett bitvis liknande spår.
– Jag har ofta spelat glad och positiv. Testar gärna några för mig nya nyanser av skådespeleri i lite andra rollvarianter.
I ett utomhusperspektiv framstår skolans estetbyggnad måhända inte märkbart expressiv – men att dess insida bågnar av kreativitet är ingen överdrift.
Här besitter Falun och Dalarna ett framtidskapital som likt en kurbits kopplad till jordens mittpunkt söker skeendets kärna.
Ett känsloladdat vargyl mot månen i jakt på nya tagningar där dikt möter verklighet.
Michaela Berner, lärare i teater och media, sammanfattar en period av såväl prövningar som pepp.
– Att längta till scenen är en vanlig känsla bland eleverna. Det är en sådan belöning att höra applåderna och få visa vad man slitit med så länge.
– Men våra elever hittar alternativa lösningar. Estethuset är en spännande plats, och jobbet i kulisserna fortsätter med hopp om en vår där vi får möta publik.
Esteterna på Lugnetgymnasiet bidar sin tid och inväntar en vår då man förhoppningsvis kan äntra kulturscenerna.
(Foto: Sonny Jonasson)
