I ett hus i Nyhammar bor Birgitta Malmqvist med maken Sven och katten Ola. På byrån i hallen står något som ser ut som en antik barbiedocka och längs med en av väggarna hänger mängder av fotografier på parets barn och barnbarn. Birgitta Malmqvist har samlat hela livet, framför allt på örhängen. Hon visar in till sovrummet. Där inne har hon en skärm med hundratals av dessa. Här finns också flera hurtsar fyllda med örhängen. Birgitta drar ut en av lådorna och tar fram ett par som är runda.
– De här är de första jag köpte, då var jag 13 år. De fanns i en affär på Storgatan i Ludvika som hette Nybergs, en pappershandel.
Överallt i varje låda glimrar det av örhängen i olika färger, material och storlek. Här finns dem i lila, gult, grönt, rött och blått. Materialen är i guld, silver, strass, glas, metall, ben och till och med näver. Nästan alla är clipsörhängen.
Katten Ola har just roffat åt sig rummets bästa plats, fåtöljen, och Birgitta slår sig ner på kanten av sin säng. I knät har hon ett litet anteckningsblock där hon skrivit ner vad varje örhänge har för färg och var de kommer från.
– Nu har jag 2223, säger hon och dröjer sig kvar med blicken i blocket.
Örhängena har hon dels köpt, dels fått av vänner och bekanta. Många kommer från utlandet, bland annat från Indien, USA, Thailand och Saudiarabien. Birgitta tar fram ett par som är gjorda av ben från en fjäder.
– De här har jag fått av min dotter. De kommer från indianer i USA, de är väldigt speciella.
Därefter håller hon upp en begravningsbrosch som hon fått av en granne i Stockholm där hon bott.
I en annan ask finns smycken från en moster som levt i USA. Under de drygt 65 åren som Birgitta Malmqvist samlat på örhängen har hon aldrig tröttnat. Fortfarande tycker hon det är kul att köpa nya.
– Jag ropar in kartonger med örhängen på auktioner och jag brukar gå till affärer där de säljer äldre saker. Örhängena är det första jag tittar på.
Dagen till ära har Birgitta ett par glasörhängen i rosa på sig. Hon berättar att när hon var 14 år gick hon sista året i skolan och arbetade samtidigt som budflicka på Asea. Då fick hon pengar till fler örhängen, men på den tiden hade man dem inte på sig till vardags, utan bara när det var helg.
Birgitta vet inte riktigt varför hon började samla på örhängen, men att hon är en samlartyp kan hon bekräfta.
– Jag har inte samlat på allt så här mycket, men jag har samlat på det jag gillat. Förr hade man inte så mycket slantar. Det hade varit krig, min mamma var försiktig och sparade på det som gick. När jag var ung tyckte jag om sådant som blänkte och köpte det som var billigt och vackert.
Varje dag bär Birgitta Malmqvist på något av sina örhängen. Ibland kan det bli flera byten under en och samma, exempelvis om det vankas middag eller fest på kvällen. Även allmänheten har fått beskåda en del av hennes samling, som hon ställt ut i pensionärföreningens lokal i Grangärde.
Vad ska du göra med alla örhängen i framtiden?
– Jag skulle önska att min dotter Maria tog över dem. Hon har inte samma intresse som jag men hon tycker om att samla på väskor, bland annat, och hon kommer att behålla dem i alla fall.
