Augusti visar sig från sin allra bästa sida när det är dag för “häxträff” i skogen. Några ballonger på en älggrind visar vägen till Eva Dahlstedts sommarparadis vid sjön Bogsnan utanför Borlänge.
Det är Evas tur att bjuda in sina gamla kompisar från mellanstadietiden på Wallinskolan till en träff med övernattning.
– Det här är inget krångligt eller märkvärdigt utan bara roligt, säger Eva som handlat hem surströmming till kvällen.
Det är bara hon som bor kvar i Borlänge. Inger Neljestam bor sedan länge i Enköping, Gunnel Berglund i Valbo och Birgitta Johansson i Vika.
De är födda 1941 respektive 1942 och kan alla se tillbaka på en fin tid som barn och ungdomar på Hagalund och i stan där de då bodde.
– Vi hade väldigt roligt. Det önskar man att alla unga skulle få ha, säger Inger.
Det var ett aktivt gäng som åkte skidor, gick eller cyklade nästan vart de än skulle.
– Vi gick med facklor ändå till julottan i Amsberg och åkte skidor till Bjusan, minns Eva.
Inger kommer ihåg att de även ibland fick åka bak i flaket på Rolands Östers brödbil.
– Då satt man helt löst; det skulle varit i dag det, kommenterar Birgitta.
Tjejerna ingick också i ett större gäng som ofta var på IOGT:s loge i Tjärna.
– Det var som en ungdomsgård, säger Gunnel.
– Ja, och tänk vad du och Gösta Jansson dansade toppenbra, fyller Inger i.
Dans blev det också hemma hos tjejernas föräldrar eller på någon vind.
– Vi sydde ihop raggsockor för att lära oss följa någon kille i dansen, berättar Eva.
Inger som än den med detaljrikast minne berättar om att det inte alltid var så populärt med killar på besök.
– När det var nytapetserat hemma hos Eva satt de i soffan och flottade ner tapeten ovanför med brylcréme. Då blev inte din pappa glad, säger hon.
– Nej, det kan jag tro, svarar Eva och alla skrattar.
Hela 1950-talet höll de ihop och hade mycket skoj. En del bus gjorde tjejerna också. Till exempel pallade de rovor som de skalade med hjälp av ekrarna på en upp-och-nervänd cykel.
– Men då blev vi jagade, gömde oss i ett förråd och blev väldigt rädda, minns Inger.
– Men det mesta var väldigt oskyldigt, säger Birgitta.
Tiden gick och var och en skaffade familj. I början av 1960-talet splittrades tjejgänget och tappade kontakten.
På våren 1986 blev Gunnel och Inger inbjudna till en träff med sin gamla klass. Då pratade de om att det egentligen vore roligare att träffa dem som de verkligen hade hängt ihop och umgåtts med.
Sagt och gjort. De återupptog kontakten även med Eva och Birgitta.
– Då bestämde vi att träffas en gång om året och turas om att vara hos varandra.
Och det har de gjort sedan dess – utom under ett av pandemiåren. Förutom att prata gamla minnen, håller de fyra varandra uppdaterade om vad som hänt sedan sist, spelar kort eller yatsy.
– Det är så enkelt. Vi är tillbaka på samma ställe där vi träffades sist, säger Birgitta.
Hur länge ska ni fortsätta träffarna?
– Så länge vi orkar.
