2006 gjorde Tord Elander sin första arbetsdag på Pärlan. Han började som ideell men redan senare samma år blev han fast anställd. Han minns väldigt väl hur det kom sig att han hamnade på Pärlan.
– Jag var aktiv inom Pingstkyrkan i Borlänge och där träffade jag Bertil Hansson, grundaren av Pärlan. Bertil “raggade upp mig” (skratt) och tyckte att jag borde börja jobba på Pärlan. Det var så det började, minns Tord Elander.
Han ville gärna engagera sig inom välgörenhet och göra skillnad för människor.
– Jag brinner för barn som har det svårt, framför allt romerna. Just nu hjälper vi många i Rumänien, det kommer lastbilar hit flera gånger per år och lastar saker som ska till Rumänien, säger Tord Elander.
– De var så glada över två pallar med handsprit som vi hade fått skänkt till oss i början av pandemin och kunde skicka ner till Rumänien. Bertil Hansson grundade Pärlan 1998. Han hade varit i Östeuropa och sett elände och människor som for illa och ville göra något för att hjälpa dem, säger Gustafsbon Rune Johansson.
Sedan dess har verksamheten vuxit ordentligt.
– I början såldes det väl för ett par hundratusen kronor om året. I dag handlar det om flera miljoner kronor, säger Rune Johansson.
– Många av kunderna säger att Pärlan är Dalarnas finaste second hand. “Tack” brukar jag svara då, säger Tord Elander.
Nu har dock Tord gjort sin sista dag som anställd på Pärlan, efter 16 år.
– Egentligen slutar jag den 1 juni men jag hade så mycket semester och annan ledighet att ta ut att jag redan har slutat. Det känns lite kluvet men samtidigt fyller jag 68 år senare i år så jag är inne på mitt tredje år på övertid, säger Tord Elander.
Matts Björke är ordförande för Pärlan och vittnar om att Tord kommer att bli saknad.
– Det blir en stor förlust för oss på Pärlan. Många förknippar Tord med Pärlan, säger Matts.
– “Var är han med hatten?” brukar folk fråga när de kommer hit, berättar Rune Johansson.
– Ja, jag har blivit förknippad med Pärlan. Jag kan knappt åka någonstans utan att något säger “Hej, Pärlan!” Jag kommer att sakna kontakten med människorna, säger Tord Elander.
Vad ska du göra med all tid som du får över som pensionär?
– Det får vi se. Men jag kommer nog inte att sluta helt med att köra lastbil, det vill jag gärna fortsätta med. Sedan får vi se i vilken utsträckning det blir, säger Tord Elander.
Under årens lopp har han jobbat med flera olika saker på Pärlan.
– Mestadels har jag varit chaufför, då jag har alla körkort som behövs. Så jag har sett till att sakerna har kommit fram och att de har kommit upp på hyllorna. Sedan har jag varit möbelansvarig, förman och nu på slutet även tillförordnad föreståndare. Så jag slutar som chef, man ska väl sluta när man är på topp, säger Tord.
Han är bosatt alldeles intill Pärlans lokal i Gustafs, vilket har haft sina fördelar.
– En gång tittade min fru ut genom fönstret och skrek “Dom stjäl saker, du måste gå till Pärlan nu!”, när någon var här och rotade bland sakerna som folk hade lämnat in men som ingen hade hunnit ta rätt på ännu, berättar Tord.
Under intervjun kommer plötsligt en öppning för att Tord kanske inte gjort sin sista arbetsdag på Pärlan trots allt.
– Vi kanske kan ringa dig om det uppstår en akut situation där vi behöver hjälp att köra saker? undrar Matts Björke.
– Ja, absolut. Jag kan inte lyfta tunga saker längre, av hälsoskäl, men jag kan ju fortfarande köra lastbil så bara ni skakar fram några som kan bära grejerna så kan jag absolut ställa upp och köra, säger Tord Elander.
Artikeln publicerades i Lokalt i (Hedemora/Säter) nr 19, 2022.
