Till de största hästhagarna från Gunillas hus är det ungefär en halv kilometer slingrande byväg. Därefter kommer man fram till en skogsdunge innan hagen breder ut sig med Solklinten i bakgrunden.
– Visst är det vackert, utbrister Gunilla medan hon tar bort övre vajern i elstängslet så att vi kan kliva över.
– Och det är så rogivande när man kommer hit efter en tung dag med motgångar. Man får så mycket tillbaka, fortsätter hon.
Gunilla är född i byn, i en familj som både hade kennel på fritiden och hästar.
– Jag fick min första ridhäst när jag var tolv år, men nu kan jag inte rida längre för ryggen.
I övrigt har hon spänst i stegen men är lite hämmad av att handen är nyopererad och gipsad efter en fallolycka på jobbet i våras.
– Men det är tur att det är sommar och hästarna går ute så att jag slipper mocka, konstaterar hon.
För Gunilla är arbetet med hästarna ett stort glädjeämne och ett sätt att fortsätta vara aktiv. Och de hästar som Gunilla numera uteslutande ägnar sig åt är shetlandsponnyer.
– De har ett särskilt kynne, är intelligenta och väldigt sociala, säger hon.
I en av hagarna går fem föl som bara är några månader gamla tillsammans med sina mödrar. De möter oss nyfiket, buffar och vill bli kliade, klappade eller bara nafsa lite.
– Jäkla satunge, tillrättavisar Gunilla med kärlek i rösten när en av dem nafsar lite för hårt.
– Man måste säga till direkt, förklarar hon.
Just nu har hon 16 shetlandsponnyer i olika åldrar. Sedan början av 1990-talet har hon drivit Kölnäs stuteri och fött upp många hästar som vunnit hundratals priser på utställningar.
Det är en ren hobbyverksamhet; den enda intäkten på hästarna får hon genom betäckningar.
– Men det går ändå alltid minus, särskilt nu när allt har blivit dyrare.
Gunilla känner sina hästar väl, berättar om stamtavlor och vem som är “mormor” eller “farfar” till Donha, Danica eller Daniella.
Hon kallar sig “kärringen mot strömmen” eftersom hon inte valt att avla svarta hästar som är mer homogena i utseendet och därför lättare än sådana med färgen fux.
– Jag älskar den färgen för den har så många variationer, utbrister hon.
Gunilla älskar också det mesta med hästuppfödning – utom när ett sto dör vid fölning.
– Det är det jävligaste man kan vara med om. Men när det går bra är det något av det underbaraste som finns.
Under en jobbig tid i början av 2000-talet var Gunilla på väg att sluta med uppfödningen och sälja de hästar hon hade då. En var hingsten Almnäs Flis som hon haft sedan han var ett halvt år gammal.
– Han hade varit otroligt framgångsrik och bland annat blivit årets ponny. Han älskade att visa upp sig.
Flis hade också haft kolik med förstoppning och klarade en svår operation i Uppsala. Den långa resan de två haft tillsammans gjorde det omöjligt för Gunilla att sälja honom.
– Jag klarade inte av det känslomässigt.
Hur går det nu att sälja hästarna?
– Det kan vara svårt att göra sig av med dem nu också, men jag gör det aldrig förrän de är minst sex månader. Och jag säljer inte till vem som helst, betonar hon.
Gunilla arbetar som undersköterska på nattpatrullen i Borlänge, ett jobb som hon trivs bra med även om hon tycker det blivit en del försämringar på slutet. Hon har pensionsåldern inne men vill gärna fortsätta arbeta ett par år till.
Och hästarna, de kommer hon inte att sluta med:
– Nej. Det här är livskvalitet för mig. Mina barn brukar säga åt mig ibland: “Nu får du ge dig, morsan”. Men vad ska jag göra i stället? Ligga på soffan, äta praliner och bli tjock? frågar sig Gunilla med ett leende.
Fakta/Gunilla Hjorth
Bor: I Koppslahyttan.
Ålder: 66 år.
Familj: Sambo, tre utflugna barn, två barnbarn och två schäfrar.
Yrke: Undersköterska.
Intressen: Hästar. Det finns inte tid till något annat.
Fakta/Shetlandsponny
Shetlandsponnyn är en av världens minsta hästraser och kommer ursprungligen från Shetlandsöarna utanför Skottland.
Under 1800-talet användes ponnyerna för att transportera torv och senare i kolgruvor i Storbritannien, men har nu blivit populära som ridponnyer för barn, till körning och i ponnygalopp och -trav.
Shetlandsponnyn blir oftast aldrig över 107 cm i mankhöjd, men i förhållande till sin storlek är den ett av världens starkaste hästdjur.
Källa: Wikipedia
