“Gräsmattan en robotfri zon – än så länge”

Efter ett påskfirande i Flötningen, 3,5 mil väster om Idre, satt vi i bilen på väg söderut hem till Borlänge och ”hemmahuset”, för att prata 2,5-åringens språk. ”Men nu har vi väl inget särskilt planerat framöver va?” frågade jag. ”Nej. Eller jo, vi borde ju börja ut och rensa i en av häckarna snart, kanske redan till helgen när barnen sover”, svarade min bättre hälft.

För det är ju den tiden på året när vintern rasat ut bland våra fjällar och då solen kysser liv i skog och sjö, för att citera vårsången ”Längtan till landet” – kanske mer känd som just ”Vintern rasat”.
När vintern och snön äntligen börjar tacka för sig för denna gång så inser man att det ju fanns en trädgård att ta hand om också.
Samtidigt som gräsmattan tinar fram uppstår den ständiga diskussionen i vårt hushåll. En av oss vill prompt skaffa en robotgräsklippare medan den andra parten envist står fast vid att den bensindrivna trotjänaren minsann håller minst en sommar till.

Det är undertecknad som är den sistnämnda parten, då jag helt enkelt gillar att klippa gräs. Det är alltid tillfredställande med en syssla där man ser resultat direkt. Dessutom får man en timmes promenad i trädgården med radion som enda sällskap i hörselkåporna.
Vår första sommar i huset gjorde jag misstaget att samla allt gräs vid en av häckarna, vilket sommaren efteråt fick till följd att vi hade ett rejält jordgetingbo i en av gräshögarna.
Efter det har jag i stället samlat det klippta gräset i sopsäckar och kört dem till Fågelmyra Återvinningscentral, vilket har lett till att det stundtals känns som att vi skaffat en wunderbaum med doften ”halvruttet gräs” i bilen.

När gräset är långt och fuktigt och drivningen på gräsklipparen tagit semester, vilket innebär att man får skjuta maskinen uppför de kuperade delarna av gräsmattan, då är man nära att ge upp och kapitulera för robotens intåg.
Och när man ligger som en säck potatis på rygg i gräset och kippar efter luft, efter avslutad gräsklippning, dyker sambon upp och frestar med ett glas iskall jordgubbssaft samtidigt som hon passar på att visa alla bokmärken hon har sparat i telefonen med ”Bäst i Test”-robotgräsklippare som kostar som ett mindre lands BNP.
”Om du tycker att det är så kul att klippa gräset så kan du ju alltid ta ett varv i trädgården med trimmern medan roboten fixar gräsmattan?” föreslår hon och lägger huvudet på sned.
Nåja, vi får väl se hur länge gräsmattan är en robotfri zon. Än så länge håller nog trotjänararen en säsong till.
Minst.

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS