En resa som dokumenterats i mer än 50 år.
– En väl bevarad hemlighet som det är roligt att äntligen dela med sig av, berättar Hellström som nu är aktuell med diktsamlingen “Ur mina gömmor”.
Nu återstår bara några veckor innan Torbjörn “Tobbe” Hellström i inbunden form avslöjar sin obundna kärlek till språket. Till livet.
Och de vackra, vemodiga känslokartor som med ord kan målas.
Tobbe, i dag med 68 års livserfarenhet i gåspennan, har skissat sin sedan tonåren.
– Det var då det tog fart, konstaterar han och nämner uppmuntran från en konstorienterad skolkamrat som inspiration att fortsätta skrivandet.
– Jag skrev mycket i tonåren, och då är man ju som man är, skrattar Tobbe åt sitt sena 60-tals ystra inslag.
Och inflikar att dåtidens lätt machofärgade mentalitet för sportkillar som honom själv inte lämnade utrymme åt författarambitioner.
Vilket bidrog till diktandets hemliga hemvist.
60-talets finalraka samt 1987-1990 utgör också hans mest produktiva ur litterär synpunkt.
Viljan att dokumentera det mänskliga mötet, livets utmaningar och belöningar har emellertid varit ständigt närvarande från då till nu.
Inte minst en djupt förankrad kärlek och uppskattning till staden Ludvika och hemtrakternas många natursköna omgivningar.
– De har gett mig så mycket. Jag är så otroligt hemkär, förklarar Tobbe.
Han utvecklar i anslutning till tillvarons tematiska prägel på manövrarna i skrivblocket.
– Att skriva blev viktigt för mig, och via upptäckten av stora poeter som Dan Andersson och Gustaf Fröding blev jag förälskad i språket.
– Jag har ofta sökt tvåsamheten och det livet. När det varit i harmoni har jag skrivit lite mindre, och vice versa, förklarar han.
“Ur mina gömmor” presenteras i rubrikerna “Minnenas aveny”, “Tonårseld” och “Längtans törst”. Inledande trojkan “Min barndoms by”, “Till min moder” och “Timmerbilen och två bröder” cementerar det ärliga, målande språket, den livligt betraktande blicken och i synnerhet det stora hjärtat i Tobbe Hellströms diktade gärning. En enorm kärlek och tacksamhet har klätts i ord. Ord som sannolikt äger ämbetet att krama hårt i sinnet hos läsare.
– I dag är min barndoms by, Lernbo, igenväxt jämfört med då. Det gör lite ont att se när jag ibland åker förbi.
– Där växte jag upp i storfamilj i min mormor och morfars hus. När jag var sex år flyttade vi till Vindelgatan på Högberget, men jag cyklade med jämna mellanrum ändå ut till Lernbo och lekte. En underbar tid, framhåller Tobbe.
Under årens lopp har blott ett fåtal fått viss insyn i den skrivande Tobbe. Sambo, dotter, bästa polaren Åke, ett par bekanta som via peppande propå gav honom modet att slutligen gå från ord till handling. Några delade glimtar på sociala medier gav också de positiv respons. Nu är “Ur mina gömmor” på tryck i Lettland. För layout och god hjälp tackar han Globe bokhandel i Ludvika. Där också boken kommer att saluföras, och den kan även köpas direkt eller beställas via författaren själv.
Nu finns ingen återvändo, vilket Tobbe välkomnar.
– Jag har varit rädd för att dela med mig av det här. Men nu känns det bra.
– Jag blir lite naken, men det skiter jag i. Nu ska boken ut. Jag känner mig glad och stolt över mitt liv hittills, oavsett det handlar om glädje eller sorg. Det är ju så livet är. Att jag nu tar det här steget är så stort för mig, säger Tobbe Hellström.
