Maria Backman kommer från Ludvika och tilldelades i fjol ett arbetsstipendium från Ludvika kommun. När stipendiet delades ut fanns en önskan om att hon skulle arrangera en utställning, vilket utmynnat i denna som nu visas i den storslagna konsthallen på Maskinhuset.
– Jag vill skapa en utställning där arkitekturen blir medskapare. En påminnelse om hur snabbt Sverige gått från småskalig nybyggaranda till att vara uppslukat av en global ekonomi där lokala sammanhang plötsligt slås sönder och försvinner. Det kändes svårt att fylla hela utrymmet själv, så därför har jag arrangerat en utställning med flera konstnärer.
Samtliga av dem som ställer ut ägnar sig åt samtidskonst och är utbildade på konsthögskolor runt om i landet, berättar Maria Backman. Bland andra Cristian Quinteros Soto som gör verk om nakenhet. I ett mörkt, litet rum, visas hans film ”Swimming season Abisko”, som visar tre män och två kvinnor framför fjällsjön Torneträsk i Abisko, Lappland. Först har de kläder på sig och sedan tar de av sig kläderna, går ner i sjön för att därefter gå upp ur sjön och klä på sig igen.
– Verket handlar om honom själv, om att våga vara naken och att avdramatisera och avsexualisera den nakna kroppen. Han har själv funderat på att vara naken och i vilka sammanhang man kan vara det utan att det behöver vara sexuellt laddat, som till exempel i en finsk bastu, säger Maria Backman.
I den andra delen av konsthallen visar Margareta Klingberg fotografier som skildrar landgränser och gränsfloder. Dels mellan Litauen och den ryska exklaven Kaliningrad, dels mellan Belarus och Polen. Verket heter ”Att gå över gränsen”. I det ingår även foton på flyktingar och övergångar som förknippas med de flyktingvågor som utlöstes efter den arabiska våren.
Mitt i konsthallen har Nisse Bergman experimenterat med optiska fenomen och lyckats skapa bilder med hjälp av reflektioner från små, små speglar genom att vinkla dem på olika sätt.
I närheten av hans verk hörs Ola Nilssons ljudskulptur.
– Den är en liggande, böjd, stor, kvadratisk låda med ljud. Den är hopklämd och så är det ett slags röst som kommer ut ur den som låter och sjunger elektroniskt. Den är både skrämmande och tilldragande.
Maria Backman själv visar, tillsammans med Hanna Sjöberg, ”I Förvar/Hemlighetsstämplat”. Det är en skulptur, gjord av sex militärbyxor, som hänger på väggen och liknar en stor klocka.
– Vi ville göra ett stort hjul där benen är som ekrar. Man tänker sig att de rullar fram över jorden.
I ett flerårigt projekt har Maria Backman och Hanna Sjöberg undersökt platser där det funnits ryssläger under andra världskriget och skulpturen är ett resultat av det.
– Vi har jobbat med frågor om läger runt om i Mellansverige. Här fanns läger där man internerat ryska krigsfångar som hade flytt från tyskarnas tvångsarbetsläger i Norge. I Dalarna fanns ryssläger mitt i skogen i Abborrtjärn. I hela landet fanns det sammanlagt mellan sju och åtta ryssläger.
Varför ska man se utställningen på Maskinhuset?
– För att man får en upplevelse av konst. Sedan kanske man tycker att det är dumt eller fult, men man får ta del av samtidskonst och hur samtida konstnärer gestaltar frågeställningar som är aktuella för dem.
Är det något på utställningen som sticker ut?
– Allting sticker ut. Karin Willén visar ett verk om skogen och hur man handskas med skog. Hon är kritisk till hur man skövlar och hur man planterar nytt och hur man använder skogen på olika sätt. Hennes uppfattning om konsekvenserna får man se i verket.
Utställningens tema ”Det är bara tiden som förändras” – vad menas med det?
– Jag vill inte säga att historien upprepar sig, men det finns ofta likheter med historiska skeenden. Just nu är det en väldig förändring med krig i Ukraina, flyktingar som kommer hit, lågkonjunktur. Gränser är aktuellt. Jag vet inte om man utvecklas, men man förändras.
Nio konstnärer
Utställningen i Maskinhuset pågår till 17 juli. Konstnärerna som deltar är Nisse Bergman, Karin Häll, Margareta Klingberg, Afrang Nordlöf Malekian, Ola Nilsson, Hanna Sjöberg, Cristian Quinteros Soto, Karin Willén och Maria Backman.
