Inte lika smart som en stockholmare har det av en sådan påståtts, men hyfsat nöjd ändå.
Nöjeslivet måste beskrivas som begränsat.
Ser till att fågelborden erbjuder en fullödig meny, kör hem säckvis av ohemult dyr mat till rådjurskvintetten på samma adress och tror mig ha örnkoll på beståndet av ekorrar.
Läser vad jag just skrivit och inser att självbilden av den förr så nöjeslystne Andersson numera mest påminner om en duvmatande gubbe. Ändå uteblir åldersnojan.
Förmodligen är utsikten över den kanal som korsar vår tomt lika bedövande vacker som i somras. Törs inte lova. Arbetsresorna har under de senaste månaderna börjat och slutat i mörker.
Telefontrådar av koppar kapas och för att få fiber krävs på många håll handlingskraftiga grannar som tillsammans löser problemet. Släckta gatulampor och undermåligt underhåll av vägar är en del av vår vardag. Möjligen är det i teorin möjligt att ta bussen, i praktiken ett fungerande alternativ för få.
Har förstått att de som bestämmer tycker att vi borde köra batteridrivna bilar. Folk med fel plånbok löper en risk att högst ofrivilligt bli miljöbovar.
På något sätt känns det som lantisar är en utrotningshotad art.
