Daniel Ståhl erhöll bragdguldet.
Det var så förbannat rätt och begreppet bragd kan vi verkligen säga att det var, det 31-åringen stod för i somras.
Ståhl är för övrigt djurgårdare de luxe och det gillas.
Det gäller för oss DIF-are att hitta alla ljuspunkter när Djurgårdens IF håller till i mitten av tabellen i den andra divisionen i sporten hockey.
Daniel brukar stå i djurgårdsklacken och skrika ut sin kärlek för sitt lag.
En spillevink som alltid bjuder på sig själv.
Konkurrensen om bragdguldet var dock tuff sportåret 2023, men juryn valde rätt.
Men jag hade inte protesterat om beachvolleyparet David Åhman och Jonatan Hellvig hade fått medaljen. De har fört in en annan nivå på en sport som utövas överallt och som är större än vi förstår i Sverige.
En sport där det sägs att erfarenhet är nyckeln till framgång (ja, och givetvis massor med träningstimmar).
Men de unga svenskarna har förändrat sporten och det visar det senaste årets framgångar med dubbla EM-guld och VM-silvret.
Daniel Ståhl har nu klivit in bland de riktigt stora svenska idrottarna genom historien. Men han platsar inte riktigt på min lista över de bästa.
Där är Jan-Ove Waldner etta, ni vet han som spöade tre generationer kineser vid pingisbordet.
Många sätter Ingemar Stenmark som etta på sin lista. Inget konstigt i det, som ni alla vet går det egentligen inte att jämföra prestationer i olika sporter.
Skulle vi räkna antalet mästerskapsmedaljer skulle simmaren Sarah Sjöström troligen vara etta. Men så avgörs det också massor med mästerskap i den sporten.
Två gånger fick Waldner ta emot Svenska Dagbladets Bragdmedalj – 1989 tillsammans med övriga i laget som vann VM-finalen mot Kina och tre år senare efter singeltriumfen vid OS.
En karriär som innehöll sex VM-guld – två i singel (1989 och 1997) och fyra i lag (1989, 1991, 1993 och 2000).
Lägg därtill två VM-finalförluster i singel (1987 och 1991), fyra silver i lag (1983, 1985, 1987 och 1995) och ett silver i herrdubbel (1997).
När J-O vann VM-guldet i Manchester 1997 gjorde han det utan att tappa ett set i de sju matcherna – 21-0!
Men störst av allt kanske ändå är att han 1992 vann herrsingel vid olympiska spelen i Barcelona 1992.
Den gången tappade han bara ett enda set.
Åtta år senare nådde han finalen vid OS i Sydney och 2004 fixade han som 38-åring en OS-semifinal.
Jag kan hålla på ett tag till: Elva EM-guld och redan 1982 var han i EM-final i singel – men då föll han mot Mikael “Äpplet” Appelgren.
Sin allra sista tävlingsmatch på elitnivå spelade J-O i februari 2016 som 51-åring när han spelade i elitserien med Spårvägens BTK.
Så här ser min högst personliga lista ut över Sveriges bästa idrottare.
1) Jan-Ove Waldner, bordtennis.
2) Björn Borg, tennis.
3) Ingemar Stenmark, alpint.
4) Sarah Stjöström, simning.
5) Anja Pärson, alpint.
6) Ingemar Johansson, boxning
7) Zlatan Ibrahimovic, fotboll
8) Annika Sörenstam, golf.
9) Peter Forsberg, ishockey.
10) Gert Fredriksson, kanot.
11) Niklas Lidström, ishockey.
12) Carolina Klüft, friidrott.
13) Charlotte Kalla, längdskidor.
14) Gunde Svan, längdskidor.
15) Patrik Sjöberg, friidrott.
✔️ Hetast just nu.
Svenska damlandslaget i handboll.
✔️ Kallast just nu.
Ryssar och belaruser tillåts att vara med i OS i Paris nästa år.
