– Klass tre är en väldigt bra ålder för att göra detta med. De kan ta in och förstå saker och även göra mycket praktiskt. Det är en bra ålder för just den här formen av ”tidsresa”. Sen kan man göra andra tidsresor för både yngre och äldre barn, tycker Karin G Hästö som är kultursekreterare i Säters kommun.
Totalt är det sex klasser som får vara med på tidsresan. En från Stora Skedvi, två från Enbacka och tre från Kungsgårdsskolan. Först ut i år var en klass från Enbackas skola. Filip Jacobsson, Kalle Eriksson, Erik Sonesson och Alice Isberg har fått många intryck av hur det var att leva i början av 1900-talet.
– Vi har fått tvätta kläder, strukit, sågat pinnar, yxat, lekt och druckit saft.
Krusat banden på örngott och rensat lingon. Manglat och malt kaffe, avslöjade kvartetten efter att de ”trollats tillbaka till 2022 igen.
– Genom att de gör dessa praktiska saker får barnen möjlighet att få ett historiskt perspektiv och bättre förståelse. Arbetar du med kroppen får du ett kroppsligt minne av en annan tid som du fiktivt varit i. De känner att det är tungt att bära och kräver mycket arbete för att, till exempel, få kläderna rena, förklarar Karin G Hästö som spelar Anna-Greta Andersdotter i dramat.
Karin spelar farmor åt eleverna.
– Då har vi en klar relation som gör att vi kan berätta mycket om könsroller och relationer mellan vuxna och barn samt ömsesidig respekt. När några pojkar svor blev ”farmor” väldigt upprörd och skällde ut deras ”mamma” som inte fostrat dem ordentligt.
Kvartetten som pratar med tidningens utsände tycker att de fått en större förståelse för hur människorna levde förr.
– Nu för tiden är det inte så jobbigt att tvätta. Det är bara att trycka på en timer och på morgon är det klart, konstaterar Erik Sonesson och alla håller med om att de kommer uppskatta att använda de hushållsmaskiner som tillhör ett modernt hem ännu mer efter att de gjort denna tidsresa.
Att inte alla hade skor och att barn agades blir också eleverna upplysta om. De som är med och arrangerar tidsresan är noga med att inget som är modernt får distrahera barnen. Så visst sticker det lite i Karins ögon när en sopbil släntrar in på området. Lokalt i:s utsände fick, efter mycket övertalning, komma dit på nåder efter att ha lovat att hålla sig på avstånd och bara prata med barnen först efter att de avslutat själva tidsresan.
– Det här är en dramatisering. Vi levandegör en gången tid och därför försöker vi ta bort så mycket modernt som möjligt. Det är fantasin och inlevelsen som är metoden för att barnen ska kunna uppleva en annan tid. Då är vi väldigt övertygande i vårt spel. Det är utifrån ett givet faktum som vi har en improviserad dramatisering, men det är inte teater utan det här bygger på interaktion och att alla är med och spelar, förklarar Karin G Hästö.
Sex dagar körs tidsresan, med en klass per dag. Klasserna delas upp i två grupper. Halva gruppen har slöjd och det andra gänget kör tidsresan. Eleverna är rörande överens om att förr var människor bättre på att arbeta med händerna. De känner sig glada över att de är födda i denna tid, men att det även fanns saker som var bättre förr.
– Jo, det drog inte så mycket el, påpekar Filip Jacobsson.
– Och det var bättre klimat, fyller Kalle Eriksson i.
Eleverna hade sett fram emot denna dag och är införstådda med att de inte får skvallra, om vad som hänt, för klasskompisarna som också ska resa tillbaka i tiden. Under vecka 37 fortsätter tidsresorna.
