Sittande från vänster: Margareta Hagberg (född Gustavsson), Bo Nilsson, Ingegerd Larsson (Jansson), Inger Wickman (Eriksson), Ulla Andersson (Eriksson) och Göte Fagerlund. Stående från vänster: Hans Gustafsson, Lennart Lindqvist, Uno Gustavsson, Olav Smedbakken, Helge Berglund och Ellert Jansson.
Foto: Maria Karlsson

Eleverna träffades efter 70 år

LUDVIKA. Några hade inte träffats sedan de som barn gick sista året i skolan i Laxsjön, Nyhammar. – Vi kände inte igen varandra, så vi fick fråga: Vem är du då? säger Ulla Andersson, en av deltagarna på skolträffen.

Ellert Jansson, Nyhammar, gick sjunde och sista året i skolan för 70 år sedan. För två år sedan träffades han och en av skolkamraterna Margareta Hagberg i Långmyren, där de båda bodde som barn.
– Vi pratade då om att det skulle vara roligt om vi som gick i Laxsjöns skola kunde träffas, berättar Ellert.
Just då blev det inget mer, men i år hördes de igen och tog tag i saken. De började ringa runt till alla de kunde få tag på.
Resultatet blev att tolv personer mellan 77 och 85 år träffades på Grangärde musteri för en gemensam fika.
De skrattar när de berättar om hur reaktionerna blev när alla kom och det visade sig omöjligt att känna igen varandra efter så lång tid.

Några hade träffats i vuxen ålder, medan andra inte hade sett varandra sedan de gick ut skolan.
– Det är lite komplicerat, det var exempelvis bara intagning vartannat år, berättar Ellert.
Alla undervisades av samma lärare och i samma salar. Flyttade det in nya barn blev det dessutom fler grupper.
Smens Axel Karlsson från Grangärdes Hästberg tillverkade likkistor och han undervisade eleverna i Laxsjön i träslöjd på övervåningen, där det också var gymnastiklektioner.

Ellert och Helge bodde i Långmyren som barn och hade fem kilometer till skolan. De första två åren fick de därför bo inackorderade hos familjer i Laxsjön måndag till lördag.
De kommande åren fick de möjlighet att åka skolskjuts.
– Det var tack vare att vi flyttade till Långmyren, säger Margareta och ler.
De var många syskon, så det blev tillräckligt många barn för att det skulle ordnas skolskjuts.
Göte gick eller åkte skidor genom skogen från Grangärdes Hästberg. Han tyckte att det gick bra trots att han inte hade någon vägbelysning till hjälp.
– Det är aldrig riktigt mörkt i skogen, säger han.

Skolan i Laxsjön lades ned 1958.
– Det var för att vi flyttade ett par innan, säger Margareta och ler igen.
De blev nio syskon till slut så det kan ha haft stor betydelse.
De flesta har positiva minnen från skoltiden, även om Helge kommer ihåg hur lärarinnan kunde straffa en elev genom att slå med pekkäppen på handen som barnet fått hålla fram.
Det serverades ingen skolmat till en början utan det var mjölkflaska och smörgås som gällde. Så småningom fick barnen skolmat som de åt i den ena av skolsalarna.

Det fanns en kamin som skulle eldas med ved för att få varmt i varje sal och det turades eleverna om att sköta.
– Vi hade ansvaret för att köra in veden och jag älskade att göra det, säger Ulla.
Hon kom också ihåg fördelarna med att olika åldrar undervisades i samma sal.
– Det var så intressant att lyssna när de större barnen hade läxförhör, så man snappade alltid upp ett och annat.
Initiativet till skolträffen uppskattades stort av deltagarna.
– Det var ett bra initiativ och bra gjort att fått ihop så pass många, tyckte de som träffades.

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS