Foto: Privat
Under ett telefonsamtal berättar Anne Godlund att hennes första tanke när hon fann de handskrivna tunna arken var att få det läsbart.
– Men sen kom tanken på att vi skulle göra en bok och få med lite foton också.
Så blev det och förutom foton har Anne Godlund bidragit med flera vackra illustrationer. Hon berättar att det har varit ett stort arbete med att färdigställa boken och utan hjälp av Kristina Karlsson hade det aldrig gått.
Tillsammans med Kristina Karlsson och Lars Östlund har Anne Godlund suttit många kvällar med manuset för att undersöka vad som kan ha stämt med verkligheten. Hon konstaterar att i dag har vi tillgång till källor som kartor, kyrkböcker och historisk information via nätet, men så var det inte då manuset kom till.
– Farfar var född 1897 och en del av det han skriver om är säkert exakt återgivet. Men det här är en roman med fiktiva händelser även om miljöerna och vissa personer är hämtat från verkligheten.
Herman Godlund flyttade till Norge 1923 och när han var på affärsresa satt han och skrev på sin bok om kvällarna.
– Farfar hade mycket att skriva om för det var många hemma i Folkärna som hade berättat om minnen från en svunnen tid.
I berättelsen skildras livet i Folkärna under 1800-talets sista hälft. Här får läsaren stifta bekantskap med fattiga och välbärgade, länsman och fånge, fattighjon och soldat.
– Namnen på personerna har i de flesta fall inget att göra med de som levde den här tiden, men länsman Erik Jansson har levt på riktigt. Han är farfars farmors far och föddes 1806 i Mästerbo i Grytnäs socken.
Anne Godlund säger vidare att det har varit otroligt spännande att följa historien, bland annat hur det såg ut i fängelset i Falun. Fängelset togs i bruk 1849 och stängdes år 1995.
– Jag har varit i kontakt med museet och allt som farfar beskriver stämmer så han hade verkligen koll på juridiken.
En syssling till Herman Godlund hette Herman Gallon och han var en hängiven släktforskare. Anne Godlund berättar att han bjöd in till flera släktträffar och skickade även material till Dalarnas museum innan han dog 1973.
– När jag ringde till museet informerade de om att Herman Gallon hade lämnat hälsning till kommande släktingar. En översikt längst bak i boken är skriven av Herman Gallon och det har varit en god hjälp under arbetet med materialet till boken.
Anne Godlund tror att en del av bokens historia grundar sig i olycklig kärlek.
– I familjen har vi en släktklenod som kallas Karlfeldtskrinet. Enligt tradition var detta en kärleksgåva från Karlfeldts far till en kvinna han var kär i. Berättelsen om kärlekshistorien lever kvar inom vår familj men efter 150 år har historiens slöja lagt sig över detaljerna.
Anne Godlund berättar att i skrinet låg ett brev från Erik Eriksson till Anna Jansdotter och först trodde hon att gåvan var från Karlfeldts far till sin blivande hustru Anna Jansdotter från Hyttbäcken.
– Namnet stämde men frågan är varför skrinet då fanns hos oss? Det hörde dessutom till historien att detta var kärleksgåvan till henne han inte blev gift med.
Anne Godlund har funderat mycket över manuskriptet där huvudtemat är att kärleken ska få avgöra vem man gifter sig med.
– Jag undrar om det var kärleken mellan Karlfeldts far och farfars mormor som gav inspiration till berättelsen i denna bok. Men det kan vi aldrig få veta.
Har du några släktingar kvar i Folkärna?
– Inga som jag känner till. Men min farfars morfar hade en bror som hade 13 barn och som har bott i Folkärna. Så det finns säkert några avlägsna släktingar kvar där, säger Anne Godlund som var sex år när hennes farfar dog.
Mysteriet med det försvunna manuset fick ett slut och det visade sig att det funnits i samma hus utanför Oslo hela tiden där Herman Godlund bodde när han dog.
Boken Folkärna manuskriptet finns i några exemplar vid Karlfeldtsgården och även i bokhandeln.
