Ett par veckor före påsk fick Christina och Ove Johansson i Svanskogen kycklingar, men många har slutat med höns på grund av att foderpriserna ökat.
Foto: Sara Flodin

Duniga kycklingar lagom till påsk

SVANSKOGEN. Christina Johansson har precis fått årets första kull med kycklingar. Denna kull kläcktes nio kycklingar och fler kommer det bli den kommande sommaren. Trots att det inte är särskilt svårt att föda upp höns påtalar Christina att värpfodret blivit ganska dyrt. – Den som ska föda upp höns måste ha råd, förklarar hon.

Christina och hennes make Ove Johansson skaffade höns för 25 år sedan. Oves lillasyster hade höns och tyckte att paret, som just flyttat ut på landet också skulle ha det.
– Usch, jag tyckte de var otäcka, säger Christina som trots detta fick en tupp av svägerskan och hon insåg att tuppen behövde ha sällskap av några hönor.
På den tiden hade Christina inte någon koll på hönsraser eller skötsel, men fick tips om att kontakta Karl-Erik Skilström på Västerbergslagens hönsförening.
– Jag hade honom som min mentor och på så sätt kom vi även med i hönsföreningen.

Höns äter det mesta, till exempel grönkål. Är det något de inte gillar låter de bli att äta. Foto: Sara Flodin

Christina rekommenderar den som ska skaffa sig höns att gå med i en hönsförening.
– Då har man alltid någon att bolla med om man vill fråga något, tipsar hon och lägger till att medlemmar i föreningen både byter och köper avelsägg ifrån varandra.

Någon vecka före påsk kläcktes årets första omgång kycklingar hemma hos familjen Johansson. De nykläckta kycklingarna får tillbringa de första veckorna i en trälåda nere i källaren på en dragfri och varm plats. Nu kan ingen tro att Christina inte gillade höns en gång i tiden. Hon pratar med kycklingarna som kvittrar oavbrutet och hennes ögon fylls av kärlek när hon lyfter upp en av dunbollarna som, trots att den bara är en vecka, börjat få fjädrar.

Christina Johansson började med höns av rasen Skånsk blommehöns men föder nu även upp cream crestedlegbar. Den rasen är könsvisande från starten och kycklingen som Christina håller i handen är en höna. Foto: Sara Flodin

Paret har höns av rasen cream crestedlegbar och skånsk blommehöns samt nu även kycklingar av rasen Minorka.
– Jag har alltid, från början, haft skånsk blommehöns. Cream crestedlegbar värper gröna ägg och därför tänkte jag att det var kul att ha dem.
Ett par veckor efter påsk ska kycklingarna föras samman med de stora hönsen. De små får vara i en bur ganska länge då det finns grannkatter och andra hot.
– Jag sätter alltid in en liten bur bland de stora så de får lära känna varandra.
Det tar tre veckor för ett ägg att ruvas fram till en kyckling. Christina kläcker flera omgångar på våren. Hon planerar att en tupp av rasen cream crestedlegbar, från årets första kull, ska bli far till en ny kull på sensommaren.
– Det hinner vi innan det blir för kallt, hoppas Christina som kläcker äggen i maskin, men tycker egentligen att det bästa är att låta en hönsmamma ruva äggen och ta hand om kycklingarna.

Kycklingarna bor i en låda i källaren med en värmelampa eftersom de är kläckta i en äggkläckningsmaskin och har ingen hönsmamma som värmer dem. Foto: Sara Flodin

Hönstrenden går lite upp och ner, enligt Christina och medlemsantalet har sjunkit i föreningen.
– Det är inte alls lika många medlemmar som det har varit, men många skaffar höns som inte är medlemmar, konstaterar Christina och lägger till att folk börjar bli medvetna om att det inte är så svårt att ha höns.
– Det som krävs är ett torrt och dragfritt hönshus och att du har råd för det är ganska dyrt med hönsmat, påtalar Christina som hört att folk sagt att de ska sluta med hönseri för att fodret stigit i pris.
Det är inte tillåtet att ha höns i tätbebyggt område utan tillstånd. På landsbygden går det dock bra, men Christina rekommenderar den som ska ha tupp att kolla med grannarna så de inte störs av en galande tupp, men det är inget måste att ha tupp. En annan viktig detalj att beakta är att den som skaffar sig höns måste vara kapabel att avsluta dess liv när detta krävs.
– Vi äter även våra tuppar. Hellre det än att köpa kyckling, säger Christina som tycker att det är mycket mer smak på de egenuppfödda.
Christina rekommenderar den som vill börja med höns att köpa unghöns.
– Då är de lättare att hantera än små kycklingar. Det är lite pyssel, konstaterar hon.

Christina hälsar på hos de stora hönsen som fått in ett påskris där det hänger godsaker som hönsen kan picka på. Foto: Sara Flodin

En rasren höna kostar cirka 300–400 kronor. Olika hönsraser har olika temperament och vissa raser värper mer och andra mindre. Christina tycker att det är roligt att pyssla med avel av höns. Den som har ambitionen att föda upp rasrena höns kan ha dem tillsammans med höns av andra raser, men då ta hönorna och tuppen till en annan plats inför äggläggningen.
– Sedan får man vänta tre veckor innan man plockar äggen som ska bli kycklingar.
Höns delas in i lätta och tunga raser. Att lätta raser värper mer än de tunga är något som Christina intygar och att vissa raser är mer villiga att ruva.
– De större raserna är lättare att börja med för de är inte så sprättiga, utan ganska lugna och då kan man hantera dem bättre.

Två tuppar håller ordning på Johanssons hönsflock. På bilden är Kalle avbildad. Foto: Sara Flodin

Anekdoter från hönsgården i Grängesberg finns det gott om, som när duvhöken slog till. Christina lyckades inte få in alla höns och en kyckling försvinner.
– I samma veva fick jag se hur duvhöken flög iväg. Dagen därpå hör jag i hagen hur det piper och där var kycklingen som duvhöken förmodligen tappat när han flög iväg, tror Christina.
En gång fick gården besök av räven.
– Vi höll på att köra in hö och när jag vänder mig om sitter där en liten rävunge.
Christina säger att hon blev hysterisk och vrålade ”hönsen” åt sin man.
– Det blev lite kaos och jag sa till Ove att fösa iväg räven, vilket han gjorde och sen vände Ove och kom tillbaka med räven intill sig, berättar Christina och skrattar.
Då var i alla fall hönsen instängda och de struntade i räven. Nästa dag kom han dock på besök igen.
– Då hämtade Ove bössan och sköt ett skott rakt upp i luften. Räven försvann och kom aldrig tillbaka.
Christina tipsar den som har höns att hälla urin för att skrämma djur från att komma in på tomten.
– Det är beprövat och hjälper, försäkrar hon.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS