ANNONS

“Den vita Opeln – allt annat än prickfri”

Förra veckan befann jag mig på resande fot i trakterna kring Stjärnsund. På vägen dit gick bilens bensinmätare från två ”pluppar” till en, vilket sedan följdes av ilskna varningsljud om att soppan började ta slut.

När jag insåg att närmaste möjlighet att tanka bilen var i Långshyttan (omkring 15 kilometer från Stjärnsund) blev det en svettig tur till och från Stigsbo, innan jag slutligen kunde styra in bilen till tankstationen i Långshyttan för en välbehövlig påfyllning i tanken som gick ”på ångorna” sista biten.
Tänkte först att jag, efter att ha haft körkort i 20 år (jubilerade den 3 juni), aldrig lyckats få bensinstopp.
Insåg sedan att det har jag visst fått, dock utan att veta om det. Hur konstigt det än låter så var jag med om detta med min allra första bil, en vit Opel (för övrigt är det samma märke och färg som eftersöks i Galenskaparnas klassiska tv-serie ”Macken”).

En gång var jag med om att bensinledningarna, som var gjorda av järn och satt under bilen, hade rostat sönder och att bilen därmed läckte rätt mycket bensin vilket gav soppatorsk. Bensinmätaren stod dock på halvfull tank…
Att säga att den vita Opeln fungerade prickfritt vore en kraftig överdrift.
En annan gång började växellådan krångla. Det gick att växla uppåt men inte neråt, vilket innebar att jag i stället var tvungen att frikoppla och låta bilen rulla tills den stannade, stänga av bilen och sedan starta den igen för att kunna börja växla upp. Det var inte helt optimalt att åka genom hela Borlänge (med alla rondeller) med det felet…
För att inte tala om vintern då backväxeln hade frusit fast så att polarna fick hjälpa till att knuffa bilen så att den hamnade på rätt köl när jag hade skjutsat dem till krogen.

Och en annan gång gick startmotorn sönder, vilket innebar att det bara gick att rulla i gång bilen. Med andra ord gällde det att försöka parkera i nedförsbacke…
Efter att Opeln slutligen gjort sitt hade jag en Toyota Camry som fungerade prickfritt i jämförelse. Den avslutade dock sin karriär mer dramatiskt. Efter att jag hade kört nästan 40 mil, mellan Vetlanda och Bäsna, pajade kamremmen och drog med sig vattenpumpen på köpet när jag bara hade en mil kvar till Bäsna. Snopet, men tur i oturen att jag hade hunnit så pass långt.
För övrigt är detta min sista krönika på ett bra tag. Vid midsommar går jag på pappaledighet och är åter i tjänst i februari.
Passar därför på att önska alla läsare en glad midsommar, en trevlig sommar, en glad allhelgonahelg en god jul och ett gott nytt år.
Vi hörs 2023!

Facebook

ANNONS

ANNONS