Bjurforsbor oroas över förslag om vattenåtgärder “Dammen är hjärtat i byn och måste bevaras”

– Det väckte fler frågor än vad vi fått svar på och flera fastighetsägare fick heller ingen inbjudan till mötet, säger Kent Lindström, ordförande i samfällighetsföreningen.
Kent Lindström träffas tillsammans med Yvonne Monfelt, Ellen Lindberg, Jan Andersson och Erik Johansson som samtliga bor i Bjurfors.
– Den lilla information vi fått är att man hänvisar till vattenverksamhet och att man vill öppna vandringsvägar för bäcköringen, säger Yvonne Monfelt.

Bjurforsbäckens värde som livsmiljö för öring har länge varit känt. Länsstyrelsen har bedömt vattendragets naturvärden och Bjurforsbäcken är klassad som nationellt värdefull vilket innebär högsta naturvärde.
I början av 2000-talet gjordes flera inventeringar för att öka kunskaperna om växt- och djurlivet intill bäcken. Det visade på höga naturvärden och 2005 påbörjade Avesta kommun en naturreservatsbildning.
– Det här är en kulturmiljö sedan flera århundranden och dammen är härtat i byn och måste bevaras, säger Yvonne Monfelt.
– Vid dammen finns också Västmanlands äldsta stenbro från 1795 bevarad, säger Jan Andersson.
Kent Lindström påpekar att problemet är att de inte vet vad man vill med dammen och om det är mörtarna som ska prioriteras.
– Sveaskog vill inte ha ansvar för dammen, det förstår vi. Under alla år är det samfällighetsföreningen och privata aktörer som skött om grönytorna runt dammen, säger Kent Lindström och tillägger att dammen gynnar både fågel- och djurliv.
Tillsammans med övriga ställer han sig också frågan vilka övriga dammar är.
– Jag antar att de klassar Lillsjön och Storsjön som dammar men vi vet inte, säger han.
Kent Lindström menar att åtgärder vid dammen kommer även att påverka sommarstugeägare vid Storsjön och Lillsjön.
– Vattennivån kommer att sjunka och frågan är hur det ska regleras.
Första utkastet till ett förslag angående bäck och dammar presenterades redan 2015.
– Men sedan blev det tyst fram till april i år då ansvariga bjöd in till informationsmötet, säger Kent Lindström.

Kommunekolog Peter Klintberg, V-Dala miljö- och bygg, säger under ett telefonsamtal att de precis har börjat titta på ärendet och hänvisar till Sveaskog.
– Det här var ett förmöte och det kommer ju att följas av ett riktigt samrådsmöte. Sveaskog har en konsult som ska lösa frågan och ta fram förslag på hur vi ska gå vidare, säger Peter Klintberg.
Sören Åhlund, fastighetsansvarig Sveaskog, säger att det handlar om ett projekt där man vill förbättra möjligheten för vattenlevande organismer.
– Det handlar inte bara om en art utan om hela systemets fördelar och att återskapa en så naturlig miljö som möjligt.
– I dagsläget fyller dammarna ingen funktion för oss och det finns varken energi- eller flottningsverksamhet, säger Sören Åhlund.
Han påpekar också att man måste ta hänsyn till alla faktorer och i nuläget är det svårt att säga så mycket.
– Det här är ett första initialt skede då man lyssnar på så många som möjligt av de inblandade. Både kommun och länsstyrelse vill göra någonting åt dammarna så frågan har varit uppe tidigare. Men än är det för tidigt att säga något om hur det utvecklas, säger han.

Det håller även Kristian Fossmo med om. Han är biolog och miljöutredare på Norconsult och Sveaskogs expert i frågorna.
– Det här var ett initialt möte som Länsstyrelsen dragit igång, ett informationsmöte helt enkelt. Så det kommer att finnas flera tillfällen att komma med synpunkter. Därefter kommer det lagstadgade samrådet och det är då vi kommer in i den riktiga processen med ansökan till mark- och miljödomstolen, säger Fossmo.

Vad är det främsta syftet?
–Det är ett arbete med våra nationella mål och våra levande sjöar och vattendrag. Vi ska även uppå miljökvalitetsnormerna i EU:s vattendirektiv och då behöver vandringshindren i våra vattendrag åtgärdas, säger Kristian Fossmo.
På frågan hur dammen kommer att påverkas svarar Fossmo att det är det som ska utredas innan ärendet går vidare.

Gunilla Alm, vattenhandläggare på länsstyrelsen Västmanland berättar att för några år sedan drev de aktivt ett arbete för att göra något åt dammarna.
– Vi drev det utifrån lagstiftning och att Sveaskog skulle se till att det blev ordning och reda. Men det hände inget, säger Gunilla Alm.
Sveaskog vill frigöra sig från dammansvaret och Gunilla Alm menar att de inte är redo att bygga någon dyr fiskväg.
– Man brukar kunna kompromissa och hitta lösningar. Sveaskog vill hitta en lösning där de befrias från ansvar och som dammägare har man rätt att söka tillstånd för att avveckla sin damm.
Vid tillståndsprövningen för avveckling av en damm kan de som berörs ansöka om att ta över ansvaret för dammen. Men det är högt ställda krav på den som vill ta över en damm. Det krävs kompetens, kunskap och pengar.

Vilka är de övriga dammarna?
– I Bjurforsbäcken finns tre dämmen som påverkar vattenflödena i bäcken och som är vandringshinder för livet i vattnet. Det är dammarna i Storsjöns och Lillsjöns utlopp samt Bjurforsdammen. Det finns väldigt många dämmen i våra vattendrag och vi prioriterar dem med högst naturvärden. Här finns naturvärden både uppströms och nedströms dammarna.
Gunilla Alm konstaterar att Bjurforsdammen har funnits under lång tid men i takt med miljöförändringar blir det allt svårare för många arter att klara sig.
– Det gäller att skapa en större tålighet i vår vattenmiljö. Rörligheten för alla vattenlevande arter behöver öka för att exempelvis minska risker vid långvarig torka och öka det genetiska utbytet mellan alla delar av vattendraget.

Vilka åtgärder kan bli aktuella?
– En möjlig åtgärd är att ta bort de dämmande delarna, såsom dammluckor. För att försöka bibehålla vattennivån kan man kompensera genom att lägga i stenar och stenblock som är passerbara för fiskar och småkryp.
Gunilla Alm säger att främst handlar det om öringen så att den kan röra sig fritt, men det finns över lag höga naturvärden i Bjurforsbäcken som även har bra vattenkvalitet. .
– Det blir mest konkret när man pratar om fisk. Men dämmen har många negativa effekter på vattenmiljön. Exempelvis värms vattnet upp i det stillastående vattnet. Det är dåligt för alla arter som föredrar kallt vatten. Vattnet syresätts även sämre på grund av dammar.
Hon påpekar att det är viktigt att inte förstöra för närboende så att man kan ta hänsyn till det när man utformar lösningar.
– Det är mycket bättre att få med sig folk och inte mot. Därför är det bra att få veta vad som är på gång i ett tidigt skede och det bidrog till att vi ville ha det här mötet. När det finns förslag framme ska alla få möjlighet att tycka till.

Gunilla Alm säger vidare att det inte är Länsstyrelsen som driver frågan men att de kommer att finansiera det hela.
– Länsstyrelsen ligger långt framme med beslut att ge kommunen pengar för ett treårigt projekt. Då ingår samråd och tillståndsansökan till mark- och miljödomstolen och det ska man jobba med under det första året. Sen får man börja med åtgärderna som det tagits beslut om. Det ställer höga krav på samverkan så att folk får vara delaktiga och förstår vad det handlar om.

Vattendrag i två län
Bjurforsbäcken, i de nedre delarna även Salomonsån, är ett vattendrag i Norbergs och Avesta kommuner i Västmanlands respektive Dalarnas län, samt naturreservat i Avesta kommun. Bäcken är cirka åtta kilometer lång, varav de sista 1,5 kilometerna är naturreservat.
I bäcken finns en lokal öringstam, som sannolikt är en rest av den ursprungliga Dalälvsöringen.
Bäcköringen blir sällan längre än 15-25 centimeter men kan bli betydligt större i näringsrika vatten. Största längd och vikt i Sverige är cirka 60 cm respektive 4,3 kilo (Ljusnarsberg i Västmanland)
Bäcköringen finns i kalla och rinnande vatten över hela Sverige men saknas i regel på slättområdena. Bäcköringen har gärna en favoritplats i en sänka bakom en sten eller dylikt. De leker på hösten i strömmande vatten på bottnar av grus och sten som är väl syresatta. Där ligger rommen under vintern och kläcks till våren till fiskyngel.
Källa: Länsstyrelsen och fiskbasen.se