Fler kan vi dock inte bli, det är omöjligt och helt emot naturlagarna.
Kanske tillhör även du ”ligan”? Det är svårt för en utomstående att på rak arm säga vilka vi är, om de inte känner till fakta.
Det står ju inte skrivet i vår panna trots att eventuella rynkor, på nämnda plats, kan avslöja oss. För det är ju så att trots eventuella knep blir vi ju bara äldre. Det är oåterkalleligt och vi kan bara gilla läget.
Vi kan påverka mycket i våra liv, men detta är utom vår kontroll, oavsett när under året det kommer att infalla. Vissa tycker att detta faktum är jobbigt med diverse kriser och påhitt som följd, medan jag själv bara undrar hur åren kan gå så fort när en dag kan vara så lång.
Var har tiden tagit vägen och har jag verkligen förvaltat den på bästa sätt?
Hur som helst tillhör vi en generation som växt upp utan sociala medier och mobiltelefon. Som fick välja mellan två kanaler på tv:n och fick lära oss att det var nyttigt att vara ute i friska luften och allt det där.
Vi åt ärtsoppa och pannkaka på torsdagarna i skolan och de flesta av oss tyckte att ”Göta kanal” var en bra film när vi såg den på bio.
Det är ju inte någon slutdestination vi nu nått och i sig inget farligt. Vi kan knappast påstå att vi var först. Det kan dock ses på något sätt som ett vägskäl för det är väl nu det kommer att gå utför?
Jag minns fortfarande den där tavlan som en äldre släkting hade på väggen. Den har etsats sig fast i mitt minne.
Då, för drygt 40 år sedan, kändes det här skedet så avlägset. Att stå högst upp på ”livets trappa” utan några steg som tar dig uppåt. För egen del kommer jag att glida över till den andra sidan utan något märkvärdigt ståhej, men unnar mig att ta en ledig dag, medan andra 73:or gör ett stort firande av jubileet och att de nu lyckats ta sig halvvägs till 100.
