I början av karriären sprang hon ärenden, sålde blodiglar och gjorde dekokter och mediciner efter läkares recept. “Jag blev en fena på pillertrillning”, berättar Åse Alm som nu jobbat 60 år på apotek.
Foto: Karin Diffner

Åse kan fira 60 år som “pillertrillare”

BORLÄNGE. Hennes mamma mer eller mindre tvingade henne att ta platsen som springflicka på Kronans apotek på Sveatorget. 60 år senare jobbar Åse Alm fortfarande på apotek och är sin mor evigt tacksam. – Jag har älskat det här jobbet i alla år, säger hon.

Åse som då hette Karlsson i efternamn är uppvuxen i Bergslagsbyn. 1962 gick hon i “frivilliga åttan” på Mjälgaskolan men valde att hoppa av skolan för ett jobb som springflicka på Konsum på Bygatan.
Precis när hon skulle avancera till kassan och hade fått 600 kronor i månadslön tyckte Åses mor att hon skulle byta till Kronans apotek och en lön på 350 i månaden.
– Jag ville egentligen inte, men jag vågade inte säga nej, berättar Åse.
Men det dröjde inte länge förrän hon började trivas på apoteket på Sveatorget med dess vackra marmordisk, designade klocka och vattenkran i form av en orm.
– Ormfontänen kommer alla ihåg. Jag lyckades få med den till Domushuset när vi flyttade dit, men nu vet jag inte var den är.

Som springflicka fick Åse gå till busstationen med mediciner och salvor som skulle till apoteksombuden i mindre orter som Ulfshyttan och Mockfjärd. Till läkare på närmare håll fick hon cykla med det de behövde.
Apoteket låg ungefär där Pitchers huserar i dag. Det var då uppdelat på tre verksamheter på fyra våningar plus källaren: Själva apoteket, medicintillverkning på baksidan och en parfymaffär vägg i vägg. Ett 40-tal personer arbetade där och till Åses jobb hörde att köpa fika och mat till dem som ville.
Som 15-åring fick hon stå ut med en hel del skoj – men det var alltid med kärlek, försäkrar hon.
– Det var en som hette Torsten som gillade att jäklas med mig och en gång hade han skrivit på sin beställning: “kaka – fiolsträng”.
Åse sprang runt till konditorierna Gilberts, Werners och Almas utan att hitta någon “fiolsträng”.
– Till slut sa de på Almas: “Nu tror jag att de har lurat dig”, berättar Åse och skrattar åt minnet.

På 1980-talet hade Kronans apotek ett förråd i norra Romme där Åse arbetade ibland. Foto: Privat

Efter ett år blev Åse befordrad till tekniker och fick stolt sätta på sig en vit rock.
– Det var ju världens lycka och då tackade jag mamma, utbrister hon.
Nu fick Åse börja expediera kunder och trilla piller som det kallades att tillverka mediciner.
– Man fick ett recept från en läkare som man gjorde en smet av och trillade med hjälp av en pillerbräda. Jag blev en fena på att få pillren alldeles runda och fina.
Åse berättar om den gången då en veckotidning hade haft ett reportage om så kallade “myrrapiller” som skulle göra reumatiker bättre. Och det blev rusning till apoteket.
– Jag stod och trillade sådana i en hel vecka. Det var inget annat än laxermedel, men folk verkade tycka att de blev bättre.
På apoteken tillverkades förr också olika dekokter och tinkturer. I Borlänge stod kloka gumman Ris-Axelinas recept högt i kurs både bland vanligt folk och läkarkåren, berättar Åse.
I källaren till apoteket förvarades även blodiglar ända in på 1970-talet.
– De kunde leva i ett halvår och var jätteäckliga.
Vad användes de till?
– Till åderlåtning. Det var ett sätt att få igång blodcirkulationen.

I 40 år blev Åse kvar på Kronans apotek. Mycket hände under den tiden. Bland annat blev apoteket förstatligat, flyttat till Stationsgatan och Åse utbildade sig till receptarie 1995.
– Jag tvekade eftersom jag trivdes jättebra som tekniker, men det var ett fördelaktigt erbjudande om att få läsa in på kortare tid och på distans.
Efter sju år i grundskolan då Åse bara studerat de fyra räknesätten blev kemimatten på högskolan en rejäl utmaning för henne.
– Men jag fick mycket hjälp och till slut klarade jag det. Och jag är glad att jag valde att läsa vidare.

Under många år har hon arbetat i pool, först i Dalarna och sedan i hela Sverige.
– Det var en otrolig brist på farmaceuter, särskilt i Norrland, så de blev alltid så glada när man kom.
När hon fyllde 65 hade Åse tänkt gå i pension.
– Men det gick inte för de ringde efter mig stup i kvarten.
Då valde hon att bli konsult och starta eget aktiebolag. Numera tar hon bara uppdrag åt Apoteket AB som håller till på Kupolen och på Kvarnsvedens vårdcentral.
– Jag känner så många kunder, särskilt här i Kvarnsveden. Det sociala är det som är det roliga. Något chefsämne har jag aldrig varit utan jag vill vara där kunderna är.
Hur länge ska du hålla på?
– Jag har kontrakt året ut och sedan kanske jag går i pension, men det är ingen som tror mig.
Vill du det, då?
– Vill och vill. Man hänger ju inte med som förr, men jag känner ju nästan alla och tycker att det är så roligt.
Saknar du pillertrillningen?
– Ja, men jag tänker på det när jag bakar. Och det älskar jag också.
Den 16 juni var det exakt 60 år sedan Åse började sin apoteksbana. Jubileet firades med tårta och en och annan överraskning.

Fotnot: Farmaceut är ett samlingsnamn för apotekare och receptarier, varav apotekare har en längre utbildning.

Fakta/Åse Alm
Ålder: 75 år.
Bor: I centrala Borlänge.
Familj: Mats, 74 år, Cajsa, 54, och barnbarnet Ernst, 16.
Yrke: Legitimerad receptarie.
Intressen: Jobb och familj. Gillar att baka och att resa, gärna till New York. “Och jag älskar mina kunder”.

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS