Ute faller ett stilla regn och termometern visar på 3,5 grader när Ria öppnar den här novemberdagen. Eva är en av de första besökarna.
– Jag har travat och gått ute i tre nätter nu, säger hon.
Skorna står redan i skotorken. De är blöta och i storlek 40 fast Eva bara har 37.
– Det skulle vara skönt med sådana där fluffiga sulor, säger hon.
Sulor har hon inga, men nya strumpor får hon av föreståndaren Annika Väfors.
– Vad fina! Med blommor och jordgubbar, utbrister Eva.
Hon har kommit och gått till Ria under många år, kanske 20, tror hon.
– Jag var med då när man kunde ligga kvar. Det är synd att man inte kan det nu.
Men vila eller sova några timmar går bra att göra under dagtid. Det gör John ibland.
– Det är bra om man sovit dåligt.
Hur länge har du varit hemlös?
– Mer än halva livet. Jag är 61 nu.
Var sover du?
– Jag har haft husvagn, men jag känner mycket folk så det kan vara lite här och där.
Efter pandemin, krigsutbrottet i Ukraina och den allmänna prisökningen i samhället har antalet besökare på Ria i Borlänge fördubblats.
– Vi har svårt att hinna med alla, säger föreståndaren Annika Väfors.
Annika har erfarenhet både av arbete på behandlingshem och i familjehem. Sedan 2012 jobbar hon på Ria i Borlänge.
– Jag trivs väldigt bra här och känner glädje nästan varje dag jag går hit, säger hon.
För fem år sedan hade Ria ungefär 25-30 besökare. I dag är de 50-60. Varje dag.
– Största ökningen är de som är både psykiskt sjuka och missbrukare, men antalet ensamstående kvinnor som levt på existensminimum har också ökat, sådana som redan levde på gränsen, säger Annika.
Även om personer med olika form av missbruk är i majoritet på Ria så är det inte heller ovanligt att “vanliga” människor som hamnat i knipa kommer dit för ett mål mat och lite social gemenskap.
– Det finns flera exempel på män som efter skilsmässa inte haft någonstans att bo, sedan förlorat jobbet och fått ekonomiska problem.
Förutom att fixa mat och hjälpa till med praktiska ting så är personalens uppgift att stötta besökarna.
– Vi ska visa att vi finns, att vi ser dem och som det står där: “Vi vill mötas i ögonhöjd”, säger Annika och pekar på en skylt på väggen.
Att vara påverkad av droger eller alkohol finns det inget förbud mot – så länge besökarna sköter sig. Och det gör de, för det mesta.
– Men det finns hur mycket droger som helst i Borlänge nu. Det har det gjort det senaste halvåret.
Hur märks det?
– Missbrukarna brukar tagga ner ett tag emellanåt, men nu är de påverkade hela tiden. Och jakten efter att få tag på droger pågår ständigt.
– Man måste komma på det själv. Ofta är personerna så nere på botten att de tror att de ska dö innan de går med på behandling.
Men att bli drogfri och sedan ändå inte ha någonstans att bo och kanske mötas av gamla kompisarna som sitter och väntar på stationen är ingen lyckad kombination, menar Annika.
– Nej, man borde följa upp och fånga upp dem bättre efteråt.
Även om hon sett många som snart återfallit i missbruk så har hon också många exempel på motsatsen.
– De kan komma in senare och tacka för att de lever. Och det kan jag leva väldigt länge på. Då känns det riktigt bra i hjärtat.
Ont i hjärtat gör det också ibland, berättar Annika. Framför allt när hon ser unga, hemlösa tjejer som börjat missbruka.
– Då går det fort utför och det tycker jag är jättejobbigt och tragiskt.
Kan du påverka det på något sätt?
– Jag försöker prata med dem, finnas där och stötta, så att de inte är ensamma om att veta vad som händer.
Fakta
Ria är ett gammalt namn för den hjälporganisation som egentligen heter Hela människan.
Verksamheten bekostas av kyrkorna, kommunen och medel från olika stipendier, insamlingar och privata bidrag.
I Borlänge är just nu tre anställda varav en är föräldraledig.
Riastugan har öppet 8.00-13.00 varje vardag.
Besökarna kan få frukost, fika och lunch. Sex viloplatser finns för dem som inte fått sova under natten.
Det finns möjlighet att duscha, tvätta sina kläder eller få rena, skänkta kläder.
Besökarna får också låna telefonen och personalen hjälper till med sådant som kontakter med myndigheter och vård.
